Kent Andersson Luleå, har efter en tids sjukdom avlidit i en ålder av 52 år. Närmast sörjande är syskon med familjer samt vänner och personal på hans boende och dagverksamheten.
Kent var en god och glad person som spred glädje omkring sig. Han föddes en vacker majdag som den yngste sonen till Gerd och Ture Andersson. Tillsammans med sina föräldrar och fyra syskon fick han en god och trygg uppväxt. Somrarna tillbringade han med familjen i stugan i vackra Sörbyn. Badplatsen vid sjön Vitträsket blev hans favoritplats. Tidigt blev han trygg och säker i vattnet. Hemma i Luleå gick Kent först i förskola, sedan i särskolan både i Råneå och Luleå. Efter gymnasiesärskolan på Bergnäset fortsatte han även med kurser på Komvux/Särvux.
Kents stora intresse var musiken. Han lyssnade på all slags musik och såg många musikprogram som visades på tv. När Kent var 17 år avled hans pappa Ture hastigt. Trots att pappan var en viktig person för Kent, accepterade sin fars bortgång på ett oväntat bra sätt. Nu levde han och mamma Gerd ensamma i huset på Hagaviksgatan. Varje morgon åkte han i väg till sitt arbete på dagverksamheten, där aktiviteterna varierade mellan att packa upp varor på en mataffär, simma på badhuset eller veckans höjdpunkt: att få åka och sjunga och spela med Process. Kent var med i Process under 17 års tid och hann åka på flera turnéer, både till Norge och Finland. Stefan Gerdin, ledare för Process, ville gärna att han skulle följa med på dessa resor, vilket gjorde Kent stolt. Han var väldigt glad och nöjd över dessa resor och upplevelser.
Maria som jobbat med Kent på dagverksamheten ända sedan 1990 berättar från hans tid där: Kent var en härlig glädjespruta och energigivare till oss alla. Varje morgon kom han med en varm kram och ropade: ”Nu är jag här”. Kent trivdes mycket bra med sina arbetskamrater och sina uppgifter men avslutade jobbet en halvtimme innan hemfärd för att tänka. Naturupplevelser uppskattade Kent och kunde njuta av att se himlen ovanför trädtopparna, att vara ute i spöregn, gå i en härlig snöstorm eller sitta ute en solig sommardag.
Kent var mycket social och hemmet var öppet för många besök. Släkten var stor och vännerna många, han var alltid lika glad när någon hälsade på. Kent bodde hemma med sin mamma så länge hon orkade sköta honom.
För fem år sedan flyttade Kent till en egen lägenhet på Riksdalervägen som han kallade för hotellet. Han trivdes mycket bra på boendet, med sina vänner och sin personal. Under de här åren gjorde Kent två resor till Mallorca med en granne på boendet och två från personalen. Han tyckte det var underbart med dessa resor och njöt av värmen och de många simturerna och baden.
Tillvaron på gruppboendet hade en fin balans mellan gemenskap och privatliv. I ”stora salen” som Kent kallade gemensamhetsrummet kunde de boende sitta tillsammans och prata, äta eller se på tv. Kent var mycket stolt över sin egen lägenhet och gladdes verkligen över att få bjuda på fika i sitt eget hem.
”Du var så god, du var så glad och lämnar bara varma, vackra minnen kvar.”