Mats 50 ?blommar ännu?

Det var Blomman som med sin reptilsnabba plockhandske retade motståndarna till vansinne och ofta var matchvinnaren när Luleå gick vägen från bakgården till ishockeyns stora scen. Och nu ska Blomman fylla 50! Tro bara inte att Blomman har vissnat. Inte alls. Brandmannen Mats Blomqvist håller sig i form. Det är ett måste för att klara det som krävs för att kunna jobba som rökdykare, bland annat.  ? Där, i jobbet som rökdykare, finns en del av spänningen i det som varit mitt jobb hela mitt vuxna liv, förklarar Mats. Trivs på jobbet Mats var bara 18 år när han började sin anställning vid Räddningstjänsten 1974. Nu har han varit anställd i 36 år och pratar lite försiktigt om att kanske försöka bli 50 år som brandman också.  ? Folk säger ju att åren går så fort efter det att man fyllt 50. Det kanske bara visslar till så rusar 14 år iväg, skojar Mats. Eller så skojar han inte? Trivs man på jobbet går tiden fort. Mats trivs och liknar stämningen på sin arbetsplats med den som råder i ett av idrottens omklädningsrum. Tonen kan upplevas rå men är som regel hjärtlig. Kamratskapet betyder mycket och lagandan måste vara på topp för att resultatet ska bli bra när det verkligen gäller. Mats har heller aldrig haft några planer på att syssla med något annat. Brandmansjobbet har passat honom perfekt, helt enkelt. Rötterna till Luleå sitter också djupt rotade. Ett försök att byta miljö lockade honom till Umeå (för ishockeyspel i Björklöven 1981-82) men längre än ett år blev inte den resan. Guld i kärlek  ?Men jag mötte Kicki, som kom att bli min fru. Resan till Umeå gav SM-silver på rinken och guld i kärlek så visst vann jag en hel del det året, summerar Mats. Det kan vara på sin plats att berätta att Mats Blomman Blomqvist, bara 19 år gammal, 1975, fick chansen att visa upp sig för Detroit Red Wings uppköpare. Under tre veckor tränade Blomman, med ett gäng andra talanger, med den anrika NHL-klubben i Detroit.  ? Jag kom dit på rekommendationer av Tom Martin, en kanadensare som spelade i IFK Luleå i mitten av 1970-talet. Det var förstås en upplevelse att få vara med på den nivån. Att det sedan aldrig blev någon fortsättning spelar mindre roll i dag. Ödet ville annat och jag klagar inte över hur pusselbitarna fallit på plats senare. Jag har en härlig familj med fyra tjejer omkring mig, berättar Mats. Förutom hustrun Kicki så finns Linda, 23, som studerar i New York och är svensk mästare som målvakt i Mälarhöjden/Bredängs damhockeylag, Johanna, 21 och 13-åriga Emma i familjen. Att ishockeyn betytt mycket för Blomman är välbekant. Uppvuxen på Spränggatan, på Skurholmen, och med utsikt över hockeyrinken tvärs över gatan är det inte konstigt att intresset vaknade tidigt. Som tioåring drog han en ?vals? för den legendariske hockeyledaren Åke Wikman och fick plats i IFK Luleås yngsta pojklag där man skulle vara elva år för att platsa.  ? Vi höll till på Cedern. Där fick man rota i Knutte Sundéns materiallåda för att hitta några grejor som passade någorlunda, minns Mats. Glada ishockeyminnen Allt eftersom utvecklades Mats för att, så småningom, slå ut och bli Blomman med alla. Steget upp till Elitserien är det gladaste ishockeyminnet.  ? Hela sta´n gick på moln. Vi hade jobbat stenhårt för att nå målet, berättar Blomman. Men allt har sin tid. Med åren har andra intressen dykt upp. Inte minst böljan den blå, när isen runnit iväg utåt havs, lockar.  ? Det blir en del regattor varje sommar i familjens segelbåt, Eldstorm. Jag gillar att tävla och seglingssporten är härlig upplevelse hela vägen, tycker Blomman, som också hinner med sommarstugan i Kallax.  ? Du hör ju själv; jag har det riktigt fint. En härlig familj med fyra fina tjejer, kanontrevligt jobb med toppenkompisar, och en fritid som kryddar tillvaron, slutar Blomman, han som Delfinens hockeypublik sjöng hyllningssånger till när det begav sig. Kuriren ber att få gratulera på högtidsdagen som infaller i morgon, lördag.