Hon är född och uppvuxen i Luleå tillsammans med sina föräldrar och sina fyra äldre systrar och det var också här hon på började sin musikaliska bana. Den började blygsamt i tidiga år med pianolektioner men snart kom andra instrument in i bilden.
- Jag tror jag var 12 år när jag började spela marschtrumma i Luleå musikkår under P-G Råberg.
Hon började i trumbandskåren där hon ganska snart avancerade till att bli en av fyra solospelare.
Maria Rosén umgicks i ett stort gäng, en i det gänget var dåvarande domprosten Stig Hellstens dotter, och i deras källare fick de hålla till.
- Det blev som vår ungdomsgård.
Popbandstävling
I det stora gänget fanns också andra musikintresserade, och uppmuntrad av killarna i bandet Moxie (en av dem hette Rolf Hedberg) startades snart tjejpopbandet Chics, där Maria först spelade bas och sjöng och så småningom tog sina första gitarrackord.
På den vägen var det. Som en av medlemmarna i Åååhlén&co kom hon 1969 tvåa i Sveriges radios popbandstävling. Åååhlén&co var ett stort band som förutom Maria Rosén bestod av Björn Sjöö, Dan Bergman, Rolf Hedberg, Mats Danell, Hans och Nils Rinander och Lars Lundqvist, flera av dem utgjorde också ursprungssättningen i Anton Swedbergs Swängjäng som dök upp lite senare.
Så småningom föddes ett av 1970-talets mest namnkunninga proggband - Norrbottens järn, som alldeles nyligen återuppstått till alla gamla fans stora glädje. Senaste spelningen i Luleå genomfördes i januari i år och för bara ett par veckor sedan gjorde de ett bejublat framträdande på Parkfesten i Nora.
Däremellan har Maria Rosén hunnit med att flytta söderut, både till Stockholm och till studier i musikvetenskap i Lund och en tid bodde hon också i kollektiv i Skåne.
Nu var det längesedan hon bodde i Luleå, men hon har återvänt många gånger under årens lopp. Föräldrarna besökte hon regelbundet så länge de levde, hennes mor dog 2005 och hennes far gick bort 97 år gammal 2009.
Hon har turnérat i hela landet med flera egna föreställningar, bland annat Femmans passioner, som handlade om hur det var att växa upp med fyra systrar som flicka nummer fem.
- Jag var ensam på scenen och var liksom båda rösterna. Det var ett telefonsamtal mellan mig själv och min kompis Femman. Det hela varvades med låtar som blev reflektioner till hela historien.
Numera bor Maria Rosén i Stockholm och frilansar som musiker. Egna texter och visor finns på repertoaren men också en del jazz- och teatermusik och hon har också tonsatt Stig Dagerman. Ofta uppträder hon i kyrkor.
- I brist på kulturpolitik har kyrkorna hållit kulturen levande i Sverige de senaste årtiondena.
Ett barn av sin tid
Det är i 1960-talet som hon har sin musikaliska grund och 1970-talet beskriver hon som ett slags uppvaknande. Även om hon inte själv anser sig ha varit särskilt politiskt aktiv tycker hon att Ted Ströms texter från tiden med Norrbottens Järn är minst lika viktiga i dag, om inte ännu mer aktuella.
- För mig, som musiker och sångerska, är det viktigt att de texter jag sjunger är bra och innehåller något som jag kan känna för. Teds låtar blev en bra kombination av allt det där. Jag är ett barn av min tid. Proggen har fått lite av en renässans och jag är glad att det finns unga människor idag som för de idealen vidare. Det ger hopp om livet.
Födelsedagen firas stort i Årsta, där hon numera är bosatt, och festligheterna tjuvstartar redan dagen före. Det blir både sång och dans och förstås ett uppträdande av jubilaren själv.
- Ja, det är mycket att hinna med så vi startar tidigt.