I väntan på t-banetåget stiger hans lugna fru fram. En gång spikade han ihop en altan på juldagen, berättar hon, mina föräldrar kom aldrig över det! Deras barn blev en mix. Men nu har han fått en kopia, säger hon matt om lilla barnbarnet, vänder man bort blicken en sekund är han försvunnen!
Kreditkortet då? I morse stegade mannen min mot bankomaten. B och jag smög efter. Hade dotterns räddningsinsats lyckats? Jo! Aldrig är utsikten så vacker som när allt ordnat sig och på Sidney Zoo verkade även djuren trivas. I ett dunkel fanns det nattliga Australien. Små possum kilade av och an längs trädstammar och gnagde bark medan en vombat sov, utmattad efter dagens grävande. Kroppen hängde som en tom säck.
Vi letar en Holden. På väg mot Kings Cross tipsar B om en affär som har allt. Men inte en Holden. Fråga den där, han brukar veta, sa ägaren. Jodå. Förr fanns Australiens enda bilmodell som leksak, får vi veta, sen blev den ett objekt. Kanske hittar ni den på nätet därhemma?
På Australiens nationaldag tar vi morgonbåten till Manley, B och vi. Livet är en fest som började i går kväll, det sjungs. Tar kort på tjejer med flaggan runt sig, andra unga har målat den på kroppen, ingen är utan. Framme går vakter längs stranden och blåser i visselpipor. Mannen tror inte att det gäller honom. Får sig en blåsning. Havet idag är ett äventyrsbad. Vi hyr parasoll nära räddningstältet. Syrgas och isblåsor delas ut men vi är coola.
En SYdneykvinna stannar till: Vilken tur ni har! Årets varmaste dag! Jag flög en gång över Finland, tittade ner på de små ljuspunkterna och tänkte: Kan man leva här?
I Sydney är hela stan på fötterna och musik vart man än går. En sångerska får jättepubliken att jubla. Längst fram dansas det, längst bak dansar bara vi. I Darling Harbour paraderar båtar förbi och premiärministern håller tal. Även årets australiensare banas det väg för genom folkhopen. Vi är precis där det händer. Hur känns det i lilla Canberra? Huvudstaden?
Kvällen därpå står personalen på hotellet i Bangkok på rad, skrattar och ler. Även turistpolisen minns. Lätt generad hälsar han och vänder sig bort. I Wat Phra Kaeo och Grand Palace är det öppet. På väg ut från det gyllene kommer tre skoltjejer fram, ber om en övning i engelska. Frågor och svar spelas in. Vad tycker du om denna plats? Yes or no?
På lilla bergiga ön Ko Si Chang avslutar vi resan. Om dessa tre dagar säger jag bara: Må den förbli vad den är! En flicka på hotellet i Bangkok bokade boende och tio mil i bil. Utlänningar syns sällan, stod det i guiden. På båten dit syns vi.
Dag två i fällstolarna under strandställets parasollhimmel hörs en glad Luleåröst: Kycklingvingarna är fina! Via en okänd dam från Härnösand dyker dessutom min snabbe farbror och hans lugna fru upp, båda borta sedan några år. Det är dags att åka hem nu.