Snart skulle familjen från USA, bördig från Sri Lanka, lämna Luleå igen. Efter nitton år har de besökt vänner och platser från förr och innan sista dagens utflykt hade jag bokat in lite tid för shopping.
Ta med andra skor också, tipsade jag innan vi åkte. Nu förstår vi, sa tjejerna när vi kom fram till Storforsen. Efter vattenmassornas virvel och dån tog vi picknick på en stenhäll. Kommer du ihåg? Mamman minns förstås. Den yngsta var bebis. Den äldsta sa: No, I don’t. I mitt album finns kort, då var hon fyra. Pojkarna våra brukade skicka iväg pinnar neråt småbäckarna, berättade jag, som båtar. Åh, sa hon, båtarna minns jag!
På väg mot Jokkmokk, hastig inbromsning, girande. En ovanligt stor och brun ren med horn av typen man brukar se på vykort sprang in i skogen. Renar går i flock, visste storasyster. Kanske var det en älg? undrade lillasystern.
Polcirkeln visade sig strax därpå, vackert markerad med vitmålade stenar och med utsikt över en sjö. Cirkeln förflyttar sig, upplyste mannen. Nä, sa jag, den ligger just här, det syns ju, den nästan vibrerar! Utan magi vore livet platt. I caféet uppe på höjden beställde tjejerna chokladbollar med pärlsocker på, de smakade barndom.
Pappan stannade hemma, då räcker det med en bil, sa han. Har redan sett vad vi ser, tar hellre ett dopp, vilar sig och på eftermiddagen skulle en gammal vän dyka upp. I morgon blir det hyrbil mot Arlanda. Tomt. Men värmen blir kvar.
Senare. Hemma från Lulekalaset slår jag en signal till USA. Först kom ni och i kväll Tom Jones!
Det var länge osäkert för äldsta flickan. Hennes chef, den enda kvinnliga på företaget, kommer från Filippinerna. Stämplar in 06.30, jobbar till 17.00, åker hem för att jogga och äta middag. 19.30 stämplar hon in igen och jobbar till cirka 23 samt förväntar sig att personalen ska göra detsamma. Hur ska jag bära mig åt för att få semester? Hon hade frågat en kollega på jobbet i Chicago. Jobba mer än din chef, tipsade han.
Ser att du jobbat bra, sa chefen, när flickan berättat om den planerade resan. Efter arton månader på kontoret fick hon nu två veckors ledigt. Men när en vän ville hälsa på när hon återvänt sa hon: Vänta några veckor, chefen skulle bli galen om jag inte jobbar ifatt det som inte blivit gjort under semestern.
Vad är viktigast i ditt liv? Frågan ställdes till hennes pappa vid en intervju för nitton år sen. Det gällde en eventuell anställning i USA. Min familj, svarade han. Och fick jobbet.