En av grannarna längs gatan har ett stort, det har funnits där i decennier. Mitt är bara tre år. Litet och tanigt och ifjol gick en av de viktiga grenarna av.
Hur länge törs man vänta med att plocka dem? Dom faller väl, sa mannen. Men fallfrukt är inte fint, det vet jag som sju höstar i rad plockade plommon, äpplen och päron på en annan breddgrad.
Hos mig var det bär. I år springer tiden. Du har helt rätt, skriver min brevvän C, men jag har lagt en snörstump om den. Jag har bestämt att den går. Jag har också bestämt att det bara är i det brusande kölvattnet av mitt liv som tiden får anta skrämmande hastigheter.Framtiden däremot ska i lugn och ro inväntas, fortsätter han,och förväntas erbjuda gemenskap och naturupplevelser och inom hundra år ett snabbt och smärtfritt slut.
En dag kommer vi oss äntligen iväg till skogen, mannen och jag. Ute ur bilen håller han en liten grej i handen. Vadå?
- En gps, svarar han.
- Är det så illa?
- Fick den när jag beställde Illustrerad Vetenskap. Ska se om den funkar.
Han går iväg en bit ner i det snåriga och kommer tillbaka.
- Konstigt, det syns att jag gick tjugo meter bort. Men ingen pil som visar riktningen. Och nu står den på noll.
- Ja. Du är ju vid bilen igen. Har du sett några blåbär?
Men det har ingen av oss.
Nästa avtagsväg är gästvänlig. Blåbärsriset bär inga bär men tätt intill mossan lyser det rött. Att gå i solen på en höjd i lingonland, lättare kan det inte bli.
- Det är svårt när dom kryper, konstaterar mannen som trycker på gasen även i bärskogen.
- Lätt, säger jag, plockar man ett följer många med, dom är solidariska.
- Det är väl deras affärsidé det, att bli plockade. Jag glömde gps-en i bilen förresten.
En bit ifrån vår står en annan parkerad.
- Vi såg spillning efter björn och nu har gubben försvunnit, det gör han alltid men jag tog nycklarna så att jag kan springa till bilen om björnen kommer, säger en kvinna när vi passerar med lingonhinken.
- Den törs inte, lugnar jag, björnar aktar sig för oss. Men blåbär tycker dom om.
Hemma igen hänger de elva äpplena kvar. Ska kanske torka dem sen, i skivor i ugnen. Att njuta när längtan faller på. Men bara en skiva i taget, då räcker de länge. Det goda här i livet, det är det man ska sikta in sig på.
Mannen bläddrar i gps:ens instruktionsbok och läser högt: Riktningen visas endast när avståndet till den sökta punkten är större än tjugo meter.