För henne började det med en kurs i kreativt skrivande på universitet i Luleå och sedan har det bara fortsatt.
- I måleriet finns skönheten, vemodet och stråket av det svarta men även det väldigt ljusa och det är samma sak när jag skriver, säger Karin som inte tänker lämna konstnärskapet och inte heller skrivandet hur det än går med det sistnämnda i framtiden.
Det är bara ett ytterligare skapande som har kommit till och det går inte att ta miste på hennes förälskelse i skrivandet.
Nu finns inte fler utbildningar att gå men fortfarande träffas Karin och några av hennes tidigare kurskamrater.
- Vi är några tjejer som träffas en gång i månaden. Vi skriver fritt och läser varandras texter. När vi träffas så stöttar och peppar vi varandra, det är som att träffa gamla konstnärskollegor, säger Karin som varit konstnär i många år nu.
Karin har målat mycket i akvarell och de senaste åren även i akryl. Hennes motiv är alltid föreställande och utställningarna har hunnit bli många under åren.
Edsviks konsthall
- Den föreställande konsten är på väg tillbaka igen, berättar Karin som just kommit med på en jurybedömd utställning i Edsviks konsthall.
- Det var jättekul att få komma med just där. Det var 500 som sökte och 40 som kom med på utställningen. Juryn var ung och då kändes det extra kul att få vara med, säger Karin.
- Tavlan som hänger på Edsviks konsthall heter Oskrivna blad och det är ju just det jag håller på med nu. Kanske föreställer den allt det jag inte hunnit skriva ännu eller allt som jag kommer att skriva, säger Karin som gärna vill ha med en gåta i sina bilder.
- Det ska vara lite mer än bara avbildande. Det är först då det blir intressant och varför är det med ett strykjärn i bilden? frågar Karin och lämnar inget svar på det.
Boken hon skrivit är delvis självbiografisk men ändå inte.
- Jag upptäckte att den självbiografiska formen att skriva var något som passade mig och en del är taget ur verkligheten medan annat inte är det, säger Karin.
- I våras var jag med och läste ett kapitel ur min bok på Kulturens hus i Luleå. Det var jätteroligt och jag fick en hel del beröm och förfrågningar om boken, berättar Karin.
Det hon skriver brukar hon testa mot andra och där är ett av hennes barnbarn en bra kritiker.
- Hon brukar alltid fråga om det hänt något nytt med Hanna som är huvudpersonen i boken, säger Karin som även har en novellsamling på gång och dessutom flera konstutställningar under det närmaste året, alltid med skönheten, vemodet, det svarta och det ljusa som följeslagare.