Iwy, en härlig hundraåring

- Inte är det väl så märkvärdigt med att fylla hundra, tycker ni det? frågar hon när Kuriren hälsar på. När vi kommer har hon redan hunnit avverka två pressteam i trean där hon bor och klarar sig nästan helt själv, och tv lurar i vassen och vill komma. Okynnig
Iwy som fyller den sjunde maj tar ståhejet och uppmärksamheten kring sin stora dag, som ska firas i hemmet, med upphöjt lugn. Att hon är en kvinna som man inte ruckar på så lätt märks väl, även om hennes sinnesstämning är mild och timid. Men i blicken spelar ett litet okynne. - Ja jag har nog alltid varit ganska självständig, säger hon eftertänksamt och betecknar sig lite leende som en riktig pojkflicka i barn och ungdomsåren. En tjej som inte var rådlös oavsett vad det gällt och orädd tillika. - Mamma och några kamrater fick exempelvis låna morfars båt som ung och ute på vattnet så brann motorn med öppen låga. Mamma tog sin nya kappa och släckte elden, berättar dotter Astrid.- När jag var tio minns jag att jag satt i en fönster i huset vi bodde i på Sandviksgatan och så plötsligt kom det för mig att jag skulle svinga mig ut i stuprännan och vips var jag nere på marken, berättar Iwy. Lite av Pippi
Hon konstaterar att hon nog var lite av en Pippi Långstrump. I dag skulle det gå sämre med det även om hon är en rasande pigg kvinna. Trots att hon har träben efter en operation och sitter i rullstol så klarar hon själv av att förflytta sig mellan säng och rullstol på natten när hon måste upp och hon visar raskt att hon kan ställa sig upp själv. Hemtjänst har hon men i blygsam omfattning. Hon lagar sin egen mat. Bara en sån sak!Trevlig tid
Den unga Iwy föddes i Svartöstaden och växte upp i Luleå med far och mor och fyra syskon. Pappa var skeppsstuvare. Hon genomgick Flodmans handelsinstitut och fick jobb på Fritz Olssons som kontorist. En trevlig tid minns hon:- Ja han var väldigt bra att arbeta med, Fritz Olsson, säger Iwy som tjänstgjorde under "pärlruschen" som hon minns väl. Det bästa
Hon var en ung och vacker flicka och ungdomsgänget hon tillhörde stort och där fanns en viss ung man som hette Sune. Och Sune som arbetade som konduktör vid SJ blev hennes man. Vilket år de gifte sig minns hon inte men hur noga är det?Makarna fick två barn, en dotter och son, och i dag har Iwy tre barnbarn och fyra barnbarnsbarn som hon har fin kontakt med. Det bästa i livet!Gymnast
Som ung var hon aktiv som gymnast i Luleå. En duktig sådan som hade framgångar och erövrade fina plaketter vid tävlingar. Gymnastiken och att röra på sig genom livet har varit viktigt för henne.Målar varje dag
- Ja jag tror att man ska satsa på det. Och jag har velat jobba med mina händer, säger hon och gestikulerar. Och måleri kom att vara ett av dessa områden som hon använde sin handkraft på.- Jag hade nog velat satsa på konsten men det var inte de tiderna då, konstaterar hon. Varje dag målar hon och det är fina små verk som växer fram. Hon har också ställt ut på på konst i det gröna med sina tavlor. Och det gröna som en trädgård bjuder på hör också till hennes intressen. Vid 50 års ålder drog maken Sune in henne i bridgens intressanta värld. Det fattades en spelare och hon gick halvt motvilligt med, och blev fast.- Jag åkte iväg och spelade förut men inte längre. Nu kommer det hit ett gäng istället en gång i månaden och spelar med mig, säger hon nöjd. Bridgen håller igång knoppen och det är kul att träffa "ungdomarna " på mellan 60 och 70 år som kommer och spelar. Firar hemma
Den sjunde maj är den stora dagen och då blir det firande hemma i lägenheten mitt i Luleå och släkt från när och fjärran kommer också för att träffa släktens överhuvud, still going strong.Och så till Iwys ständigt återkommande fråga "är det så märkvärdigt med att fylla hundra"? Jaa Iwy, det tycker vi, faktiskt! Grattis i förskott!