I tanken: Pangasiussoppa, någon?

Jag är uppfödd på fisk! Inga fyrkantiga torskblock eller odlade fiskpinnar utan rejäla firrar från länets vatten. Jag ger er några goda exempel – halstrad sik, kokt abborre, inkokt ål, gäddfärsbiff, anjovisgravad strömming, frasigaste löjrom, möraste gravade börsting, rökt brax och len lakasoppa. Och faktiskt ibland en och annan färsk torsk som förirrat sig ända upp i bottenviken. Bra mat alltihopa.
Genom åren har larmen duggat rätt tätt angående svenskarnas fiskintag av inhemsk vildlevande fisk. Dioxinlarm, rekommendationer till gravida att inte inta för stora mängder av insjöfisk. Skrämskott i allmänhet att inte äta för mycket av gädda, lake – näringskedjans containrar för miljögifter. Information som förstås tagit udden av lusten att äta den mat som faktiskt simmar omkring i vatten nära oss.
Men hur farligt är det egentligen? Och hur mycket ska man lyssna på propagandan?
Man undrar ju när det exempelvis genom åren exporterats till exempel gädda till Frankrike utan ett enda ord eller varningens finger till fransoserna att krokodilerna från de rena fina vattnen i norr kan vara farliga att förtära. Kanske vet de om det och tar risken – fransmännen – emedan de låter den fina gäddfärsen slinka ned med en kall Dom Perignon Brut.
Men om fransmännen kan äta denna vara så kan väl vi ..? Eller ..?
Och laken. Ja visst är den lite småful denna torskfisk med ett underbart fluffigt kött. Och kanske proppad med miljögifter och annat, men kan den verkligen vara farligare än den nu omdiskuterade odlade pangasiusfisken som måste gödas med antibiotika för att kunna produceras i en verksamhet som i sig skapar svår miljöförstöring då utsläppen dödar och kväver sin omgivning.
Jag får faktiskt inte ihop det här. Varför ska vi svenskar/norrbottningar vara så rädda för att äta vår egen vilda fisk. Och är det bättre att vi käkar lax som odlats under tveksamma omständigheter långt bort i varmare länder? Va?
Kanske skulle man rent av strunta i skrämskotten och börja ta vara på den goda mat som faktiskt finns helt nära oss i princip gratis och utan en enda liten penicillin-pellets i sikte.
Kanske skulle man skaffa sig en liten ark och börja fiska lake i en älv nära mig? Det känns faktiskt väldigt lockande, tycker det ser så kul ut med den lilla by som varje vinter växer upp på Råneälvens is och där det fångas fula fiskar i mörka kvällar. Förmodligen kommer jag aldrig så långt att det blir en ark.
Drömmen om lakasoppan får nog bara bli just en dröm.