Blå måndag och tillbaks på jobbet efter en lång ledighet med omvälvande inslag. När detta skrivs har jag ännu inte landat i min nya värld. Jag kan bara tänka mig hur det känns att byta utsikt från köksfönstret.
"Ha det så bra därborta då" säger de goa grannarna som om det var till Australien jag skulle släpa mina bopålar när det bara handlar om tvärs över gatan. Men omständigheterna blir mindre i det nya, färre rum och lite mindre yta att röra sig på. Kommer jag att trivas, är frågan? Svar-det får man utröna.
Fast samtidigt känns det bra. Med åren har jag blivit mindre rädd för att gå in i nya sammanhang. Varför? Jo, kanske för att det ju förstås är så att när man flyttar så flyttar man ju inte sin själ, man är ju samma person och har man bara trivseln i sig själv och är det minsta flexibel så fixar sig det mesta. I alla fall intalar jag mig det.
Fördelen med att flytta är att man får beslutsrådighet att rensa ut gammalt stoff. Installationer, tavlor, stolar, mattor är en del som ryker när boytan blir mindre. Förhoppningsvis blir det som blir kvar mera ultimat och intimt, det är förhoppningen.
Den yttersta tanken med att byta vy var att komma närmare jobbet och staden. Så blev det inte, tja kanske 50 meter då, inte mer. Men strunt samma, man behöver väl den där motionen som man får att traska nära milen varje dag medan bilen sover sin tunga vintersömn.
Blå måndag som sagt och livet handlar om att inreda nya vinklar och vrår, att kanske förnya lite med krukväxter och nya gardiner. Ny lya, nytt år, nya möjligheter - det gäller att vara positiv.
För övrigt så känns det som att denna vinter kommer att svepa förbi rekordfort. Vi är ju redan i mitten av den tyngsta månaden? "Februari kommer näst, mars, april har knopp i håret, maj och juni blommar mest" heter det i visan som är skriven för sörlänningarna. Här väntar vi fortfarande på knopparna i håret i mars och april. Men vi har i stället hopp om livet. Ljuset kommer tillbaka och allt börjar om igen som om vi aldrig upplevt det förut.
Hösten som var är nog till den ljusaste på länge dock och jag tycker det känns som att det ljuset bär genom kalla mörka dagar. Snart kan man se skenet i tunneln och nä, jag tror inte att det handlar om något tåg. Så putsa solglasögonen och lägg dom på ett säkert ställe, snart är det dags att möta våren på nytt.