I tanken: Mössen klappar på

Luleå2010-12-06 09:04

Har ni börjat fila på önskelistan?
Om ni nu är i situationen att det kommer att ramla in nåra klappar.
I min värld är det numera inte många paket i omlopp och det är rätt skönt. ”Pengabyte” sa någon som tyckte att nu kan det vara bra med köpandet. Jag håller med. Men visst är vi olika därvidlag. Många som passerat vuxendatumet med råge tindrar fortfarande med ögonen på julafton och uppskattar lite färgglada paket.
Själv köper jag numera väldigt få klappar. Det blir några spridda paket till de allra närmaste. Om det man köper uppfyller behoven vet jag inte men man kan ju hoppas att det uppskattas ändå. Det är ju så förbålt svårt att veta vad folk önskar sig. Och hur man än gör så blir det lätt fel. Fel färger, fel märken, fel modell, fel doft för att inte säga fult.
Presentkort är en gyllene medelväg att gå men kanske inte så djupt känt och dedikerande. Det blir lite som ”här har du, åk och handla själv!”. Fast ändå, vänligare mot mottagaren som har en utvecklad och egen smak. Inga pinsamma hemliga byten i mellandagarna och besvärliga frågor som ska kryssas kring.
Vissa saker man fått i sina dagar har också visat sig vara fullkomliga gåtor. Prassel, prassel och så sitter man med något i knät som man inte har den minsta aning om VAD det är. Då gäller det att våga vara rak och ställa frågan. Vad i hela ...?
Det kan vara riktigt kul just med såna gåtor. Kommer ihåg en jul för länge sedan när jag hjälpte en av ungarna att öppna ett paket. Och ut ramlade en märklig liten rund matta i grönt rutigt tyg. Under mattan fanns två breda resårband parallellt sydda och till det hela dessutom en ärggrön rånarliknande huva. Vad i hela ...?! Ja som sagt...
Men gåtan fick sin lösning, julklappen var en hemsydd utklädningsdräkt i skepnaden av en sköldpadda som sen länge var en favoritleksak. Vilket också får mig att känna att man inte alltid behöver kosta på julklapparna så mycket, i alla fall inte till de riktigt små. Värre är det med tonårsgruppen. Nyligen hörde jag en ungdom nära mig drömskt mumla i soffan djupt försjunken i en reklambroschyr över dataprylar ”hmmm ... trådlös mus ...”
Själv skulle jag som äger ett gammalt hus med nyligen inflyttade små gnagare bli själaglad över en ”livlös mus”. En julklapp så god som någon.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om