Nu är vi på väg in i den mörka perioden. In i säcken. Det här är tiden när vi drar oss inomhus och stänger blåst och kyla ute. Vi kämpar hårt för att mentalt överleva hösten och vintern. Jo, de höstmörka tankarna kommer ibland att "gu så jobbigt med storm, regn, grådis och kylan", naturen som vissnar ned och den ekande nejden där kråkans ensamma krax är en del av en rätt gles och sorgsen kör. Det är lätt att grotta ned sig nu, låta humöret och den mentala kraften rinna ned i stövelskaften, ge upp, ge efter. I höst har jag bestämt mig för att vara en motkraft. Jag ska gilla läget. Försöka se kraftfullheten i vindarna som försöker vända ut och in på vinterjackan. Tycka om mörkret som gör att du måste tända tusen ljus för att du ska se något. För inte tar väl livet slut för att det blir höst? Det vore ju förfärligt om man tillät sig känna så. Särskilt häruppe hos oss i norr där vi har så mycket av den "mörka" sidan av året. Man kan ju inte mentalt sitta av nio månader om året och satsa all energi på tre ynka ... Så hur bete sig? Tror det är viktigt att säga till sig själv att det är mysigt med den variation vi har i klimatet. Säga högt att så härligt med alla färger, och utmanande med nya förutsättningar antingen det handlar om att torrskodd få in morgontidningen eller halka iväg på fyra hjul mot jobbet en novembermorgon. Att ta sig fram i vardagen, året runt, är inte alltid en dans på en räkmacka. Att bli utsatt för "mörkrets makter" kan bli en omvänd positiv upplevelse om man som sagt bara bestämmer sig för att tänka så. Och om man även säger det till andra, att "men så härligt stormväder det är i dag" och så ser glad ut ja då påverkar det ta mig katten även den du säger det till. Men helt lätt kanske det inte är. Man måste jobba på det, vara steget före trötta och uppgivna känslor. Och så belöna sig själv, skämma bort sig. Och skapa aktiviteter som blir härliga delmål, ja trivsamma fyrbåkar i en grå agenda. Att ta sig ut på promenad i alla väder är viktigt tror jag och att försöka orka bjuda in och bjuda till i umgänget med nära, kära och vänner och bekanta. Och att inte samla alla trivselpunkter runt helgen utan göra även veckans inledning till tillfälle att lysa upp tillvaron. Kanske satsa på en god efterrätt till pölsan på måndag istället för på lördag, vara tvärtom. Det behövs så lite. Ska vi testa?
