Jag är konfirmerad. Det var visserligen "hundra år sen" men ännu lyser minnena av denna period väldigt starka. Och allra trivsammast att minnas var de två läger vi ungar bjöds på av svenska kyrkan. Ett skidläger i Kåbdalis och ett formidabelt treveckorsläger på vackra Strömsundshemmet. Utan att överdriva så var det en av de trevligare upplevelserna under min tonårstid. Vi bodde i små stugor och hade fruktansvärt roligt. Och särskilt minnesvärt förutom samvaron och utbildningen, var den otroligt fantastiska mat vi serverades! Frukosten var som lunch och lunchen var som middag och middagen.. jaa ni förstår. Dessutom hade vi en egen kiosk med godis därute i bushen där vi fick handla. Jag vill minnas att föräldrarna inte behövde betala en enda krona för kalaset vilket gjorde att alla kunde vara med på lika villkor i konfirmerandet. I dagarna slirade jag in på kyrkans hemsida och klickade lite nyfiket in mig på dagens konfirmationsverksamhet. Jodå man får fortfarande åka på läger av olika slag. Man "erbjuds" att delta och där står det också att en lägervistelse " förstås hör till" konfirmationen. Den ger möjligheter till roliga upplevelser och social samvaro. Inte för att jag vet, men tror mig ha läst någonstans att intresset för konfirmation har minskat. Tankarna jag bär är att det kanske beror på något. Kan det bero på att de läger som finns att anmäla sig till idag kostar pengar, och för en mindre bemedlad, låt säga ensamstående trebarnsmamma, innebär ganska stora pengar. Ja visserligen står det också att man kan ansöka om bidrag, men risken är väl att det ändå blir för kostsamt att skicka iväg sin telning på en aktivitet som kostar från tretusen och uppemot femtusen kronor. Många familjer i dag har ju knappt råd att gå på bio tillsammans.. En röst jag snappade upp vid ett tillfälle sa att dennas dotter hade uppmärksammat sin förälder på att det såg roligt ut med läger men att hon aldrig frågat "får jag anmäla mig". "Outtalat visste hon nog att det hade varit som att försöka pressa vatten ur en sten att be om pengar till det, barn kan vara så kloka men det är samtidigt sorgligt att uppleva" tyckte denna förälder. "Kyrkan vill ju ha in flera medlemmar och attrahera unga människor, men är det bara de som kan betala för sig som man riktar sig till" undrade föräldern vidare som undrade om inte en så rik organisation, om den verkligen menade allvar med sin verksamhet, borde kunna bjuda sina konfirmander. "Låten barnen komma till mig" heter det ju, men här har vi ju ett hinder" tyckte föräldern till en unge som la konfirmationsplanerna på hyllan.
