På den tiden var det stor bostadsbrist samtidigt som Norrbottens Järnverk var i stort behov av bostäder för de anställda. Husen byggds av AB Hallström och Nisses och ägdes av Stiftelsen Industribostäder, en stiftelse som bildats gemensamt av Luleå stad och Norrbottens Järnverk AB. Stiftelsens uppdrag var att bygga 1 600 lägenheter på Skurholmen och Örnäset. Något år tidigare hade Stiftelsen Malmudden bildats och byggt 560 lägenheter i kvarteren Malmudden och Svartholmen.
Luleå stad skapade, tillsammans med NJA, Stiftelsen Industribostäder för att få bostäder till järnverksarbetarna. Järnverket var i akut behov av bostäder för sina anställda, den rådande bostadsbristen hotade att äventyra järnverkets utveckling. Tanken med stiftelsen var helt enkelt att bygga bostäder för järnverkets behov. Minst 80 procent av de nya lägenheterna skulle anvisas till järnverkets anställda.
Luleås politiker tvekade aldrig när det gällde att satsa på bostäder för järnverkets behov. Politikerna förstod att järnverkets utveckling skulle öka inflyttningen till Luleå, och fler invånare till Luleå gav ökade skatteintäkter och klirr i kommunkassan. Utvecklingen av järnverket innebar en dramatisk ökning av Luleås befolkning, exempelvis ökade stadens invånare från 17 800 till 22 500 personer mellan åren 1947-50.
I slutet på fyrtiotalet var tiderna gynnsamma i vårt land. Sverige hade stått utanför kriget och landet var väl rustat för efterkrigstidens utmaningar. Det var goda tider i den svenska ekonomin, den privata industrin var välrustad, den offentliga sektorn växte och lönerna steg. Det blev snabbt högtryck inom byggandet i hela landet.
Något som starkt bidrog till att få fart på bostadsbyggandet, var den bostadssociala utredningen som lades fram 1946. Utredningen föreslog reformer för ett ökat byggande av ”goda och hälsosamma bostäder för hela befolkningen”.
På förslag av utredningen beslutade riksdagen om förbättrade lånevillkor till de städer och kommuner som var beredda att bilda allmännyttiga bostadsföretag i kommunal regi.
Målsättningen för allmännyttan var att bostaden skulle ses som en social rättighet för alla. I Stiftelsen Industribostäders stadgar, som antogs av stadsfullmäktige i Luleå den 29 september 1949, skrevs in att stiftelsens lägenheter ska vara enkelt och praktiskt inredda och upplåtas med hyresrätt. Vidare skulle stiftelsen sträva efter att tillhandahålla lägenheterna till lägsta möjliga pris.
Det har nu gått sjuttio år sedan de 168 hyreslägenheterna på Skurholmen byggdes. Sedan dess har det runnit mycket vatten under broarna. De allmännyttiga stiftelserna i Luleå är sedan 1996 ombildade till Lulebo AB och omfattar 7 500 lägenheter.