– Så det blir nog sista året jag är i kyrkbyn, misstänker hon.
Det tror inte den som sitter och samtalar med Gun Persson. Det verkar vara självklart att hon kommer att komma från Danderyd till Kyrkbyn och stugan på Bakigatan också nästa år. Varför inte, när hon nu har rest hem varje år sedan 1939?
Alla kanske inte känner till det, men det är bland andra Gun Persson som ligger bakom att vem som helst numera får köpa kyrkstuga eller kyrkkammare. Annars fanns den gamla bestämmelsen, ett kungligt brev från 1817, att den som hade tillgång till en stuga skulle bo i Luleå socken, sedermera Luleå kommun.
Gun Persson, som ändå var född i kyrkstaden, skulle alltså inte få ha tillgång till stugan intill fädernegården.
– Jag fick juridisk hjälp och överklagade. Efter tolv års kamp fick jag ett brev från minister Marita Ulvskog att stugan var min. "Vi lever inte 1817", tyckte Ulvskog.
Motiv till det beslutet var bland annat att Gun Persson hade fått vänta så länge på besked, men också för att EU-lagar stadgade att det inte fick finnas sådana bestämmelser.
– Det var ju helt bakvänt, tycker kyrkbybon Kaj Bergman.
– Råneåborna, som har en egen kyrkstad, skulle få ha stuga i Gammelstad, men bodensarna skulle inte få ha det.
Det kungliga dekretet från 1817 har stadgat många saker i kyrkstaden, bland annat att den som hade stuga skulle bo minst en mil från orten och vilka dagar och nätter det var tillåtet att övernatta i kyrkstaden.
– Men inte följdes de reglerna till hundra procent, konstaterar Kaj Bergman.
Gun Persson är en välkänd personlighet på orten. Under de 20-talet dagar hon tillbringar i kyrkbyn i år, har hon fullt upp med att hälsa på andra som ber om ett besök. Rätt som det är tittar det in någon som vill säga hej och prata en stund.
– Man lever aktivt här i kyrkstugan, konstaterar hon.
Gun Persson flyttade till Uppsala 1939. Hon utbildade sig och tog sin sjuksköterskeexamen på Akademiska sjukhuset och blev i sinom tid också chef för 300 av socialförvaltningens anställda i Stockholm. Från yrkeslivet minns hon bland annat arbetet med det projekt som sedermera blev lag om att en vårdplanering måste göras innan en patient kan skrivas ut från sjukhus och till hemmet, där kommunen tar hand om vården.
Allt det arbetet, som socialinspektör och sjuksköterska, är dock ingenting som Gun Persson talar så högt om.
– Jag har mest varit hemmafru, säger hon.
När hon reser till Gammelstad från Danderyd, där hon är bosatt idag, bor hon på Gammelstads gästhem. I år handlar det om 17 dagars vistelse i kyrkstugan på Bakigatan.
Hon är mycket bestämd när hon berättar vad som ska finnas i en kyrkstuga vad gäller inventarier:
– Det ska vara öppen spis, även om de flesta stugorna i dag har järnspis, min också. Och så ska det vara lucksäng, även om det är fruktansvärt ohygieniskt.
– Det ska också finnas ett köksbord och stolar och en bänk med vedlår och skåp där diskmedlet kan förvaras.
Hon gillar inte beslutet att flytta brandstationen i Gammelstad in mot stan.
– Det är så tokigt, säger hon och berättar om när hon var hemma under den där gången 194o då elden kom lös i kyrkstaden och många kyrkstugor skattade åt förgängelsen. För att släcka elden i den stränga kylan sprängdes en brandgata och ytterligare fem kyrkstugor förstördes, liksom andra byggnader. Det gick inte att släcka med vatten, det var 35 grader minus den aktuella kvällen.
Den som var med, vill inte att brandkåren flyttar. Gun Persson var med, på tillfälligt besök med en väninna på hemorten.
Marianne Westin
marianne.westin@kuriren.com