Han har hunnit med en hel del i sin karriär.
– Nu har jag inga uppdrag kvar, jag får ju hoppas att jag inte blir bortglömd, säger han med ett leende på läpparna.
Att det skulle ske verkar inte vara någon risk när man hör honom berätta om alla kontakter han fortfarande har kvar från tiden som centerpolitiker, riksdagsman, gruppledare för partiet i riksdagen, ordförande i finansutskottet, generaldirektör för Nutek med mera och allt krönt av nästan ett decennium som Norrbottens läns landshövding.
– Jag har tät kontakt med många, Annie Lööf talar jag med då och då, senast nu i veckan. Jag har ett gott förtroende för henne, säger han om centerledaren.
Sittande statsminister Stefan Löfvén ger han dock inget vidare betyg.
– Nej jag är inte så imponerad, men han har ju ingen politikerbakgrund.
Genom sin långa politikergärning är det flera higlights som lyser upp. Centerpartiets förhandlingar med den socialdemokratiska regeringen i mitten av 1990-talet, för att sanera Sveriges finanser, är ett sådant minne. Här kom han att spela en viktig roll för att få bort budgetunderskotten.
– När jag sen som generaldirektör för Nutek bjöd in Leif Johansson, VD för Volvo, kom han en timme innan och tackade för den insatsen, sånt värmer, minns Per-Ola Eriksson.
Många har han mött och säger sig haft god blick och intresse för människor. Han pratar med värme om den exentriske och mångårige vaktmästaren i riksdagshuset Ingvar Söfgren som hade järnkoll på alla som passerade. Och han har träffat flera av världens stora:
– Nelson Mandela gästade Riksdagen, det var en stor upplevelse.
Intresset för länet och landet håller han hårt i:
– Jag är helt emot en storregion. Det har inte en folklig förankring. Jag tänker på avstånden, Norrbotten är lika stort som tio andra län i södra Sverige.
Något han hade velat se mera verkstad av under sin aktiva tid är bygget av Norrbothniabanan:
– Den är fortfarande inte byggd. Varför satsar man inte?
Stoltheten över Norrbotten är påtaglig och att det är ett viktigt län har han kungsord på. När han i slutet av sin landshövdingetid talade med majestätet om att det kom så många ambassadörsbesök hit upp replikerade kungen: "Ja det är jag som skickat hit dom".
Sjuttioårsdagen den 18:e firas i hemmet i Gammelstad.
– Det blir ett enklare firande.
Och vad han önskar sig?
– Att få ha hälsan.