– Det har blivit en vana att vi träffas på fredagseftermiddagarna, säger Dick. Tillsammans har de besökt i stort sett alla Luleås kaféer och somliga flera gånger också.
– Vi har fikat på Anderssons, i Rutvik, Olssons och Hägnan, där var det riktigt fint, berättar Signar.
Wienerbröd är hans favoritfikabröd och det är det han beställt den här gången då vi träffas på Holms konditori.
Tidigare var han bosatt i eget boende på Tallvägen i Gammelstad där han trivdes bra men efter en stroke för drygt ett år sedan var han tvungen att flytta till Bredängshemmet och därefter till Tunastrands äldreboende.
Välkommet avbrott
Det går inte att ta miste på att det här är ett välkommet avbrott i vardagen för Signar. Glädjen lyser i hans ögon när han berättar om vad han och sonen hittar på tillsammans.
– Det varierar hur hans dagsform är, berättar Dick, ibland tror jag inte att han har något fel alls efter stroken men sedan visar det sig att så är det inte alls.
Signars humör är det inget fel på i alla fall och roligt har de båda två. Det går inte att ta miste på att de trivs i varandras sällskap.
Signar är född i Trångån, en by utanför Morjärv, där han växte upp i en syskonskara på tolv barn, nio pojkar och tre flickor.
– Jag tyckte så mycket om min mamma, aldrig att hon tjatade heller men så ställde jag upp för henne i vått och torrt också, berättar Signar.
I unga år började han arbeta i skogen och det var ett yrke han fortsatte med fram till dess han flyttade till Luleå 1965. Han gifte han sig med Anne-Marie 1955 och fick tre barn. Tillsammans med sin familj flyttade han sedan till Luleå för att utbilda sig till svetsare.
Svårt skadad
Sedan fick han arbete på Vägförvaltningen vilket ofta innebar nattarbete. I slutet av 1960-talet råkade han ut för en svår olycka. Han blev påkörd när han arbetade med reparationer på Bergnäsbron.
– Det var en berusad man som smet från platsen, berättar Signar. Olyckan innebar sjukhusvistelse och en lång konvalescens och därefter fick Signar ett lättare arbete vid Vägverket. Det innebar bland annat tömning av sopkorgar och Signar minns speciellt ett tillfälle då han hittade en nyfödd hundvalp i en sopkorg.
– Det var som att hitta ett barn, berättar Signar och sedan kom hunden, som var en engelsk setter, att bli en familjemedlem i många år framöver.
Så småningom gick Ann-Marie och Signar skilda vägar och Signar flyttade söderut och var bosatt i Stockholm i tiotalet år.
– En gång var jag och fiskade i Grästorp, berättar Signar. Jag träffade en person jag inte kände igen, vi började prata och så småningom frågade jag var han kom från. Trångån berättade han och sedan visade det sig att vi var bröder fast vi inte setts på 40 år, berättar Signar. Det blev inledningen på en vänskap som varade till broderns bortgång.
– Sedan tyckte vi syskon att pappa skulle flytta hem igen på äldre dagar, berättar Dick.
– Jag fick ett brev, där det stod att de 1.000 älvarna längtar efter dig, skrattar Signar, som förstås flyttade hem till Norrbotten igen.
Delar intressen
Fiske är också ett intresse som far och son delar.
– Jag brukar ta husvagnen, berättar Dick, vi har ett favoritställe i Jävrebodarna. Där är det handikappanpassat och lätt att få fisk.
– Men pappa vill alltid ha mer fisk och den kostar också, skrattar Dick.
Dans, sång och musik har varit stora intressen genom hela livet och det är det ännu.
– Man blir så lycklig av dans, säger Signar, som i yngre år var med i GDV, Gammeldansens vänner.
– Det var så jag fick lära mig dansa tango, skojar Dick.
Fortfarande dansar Signar när tillfälle ges och på onsdagar finns möjlighet till dans på Tunaskolan. Signar är en riktig charmör och att han är damernas favorit är lätt att förstå.
– Jag får ta det lite lugnt numera, skojar Signar, jag får säga åt dem att inte komma så nära, jag har ont.
Var de ska fika härnäst är ovisst men fiskeplaner för sommaren har de två.
– Det blir Jävrebodarna, jag får väl köra dig i rullstol, skojar Dick.
– Jag kan gå än, säger Signar. I vilket fall som helst blir det fiske till våren.
– Absolut! Det här är våran grej, slutar Dick.
Far och son fredagsfikar
After work, nej, inte för Dick, 52 och Signar Sandberg, 78, för dem är det fredagsfika som gäller.De är far och son och varje fredagseftermiddag hämtar Dick sin pappa på äldreboendet för att ta med honom på en fredagsfika.
FAR OCH SON. De trivs i varandras sällskap Signar och Dick. Den här gången är de och fikar på Holms konditori.
Foto: Eija Dunder
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!