Eva slutar som ledare efter 80 terminer

? Jodå, nog har det hänt men visst har min ofta glada sida varit att föredra, tycker Eva, som häromsistens fyllde 70 år och, när vecka 19 går mot sitt slut, tackar för sig efter 40 år och 80 terminer som motionsledare i Lulegymnasternas organisation.  ? 40 år är en lång tid men jag tycker 80 terminer låter ännu häftigare, säger Eva som, när Kuriren hälsar på, förbereder ett av sina sista pass med sina kompisar. Många i gruppen har faktiskt hängt med lika länge som Eva, 40 år alltså. Kan man få bättre betyg av sina ?elever? än så? Knappast! Eva är en av cirka 70 gruppledare i Lulegymnasterna. Hon hoppade på uppdraget 1966 och sedan har allt bara rullat på. År efter år, termin efter termin och vecka efter vecka.  ? Hur trevligt man än har det så måste allt ha ett slut. Jag hade tänkt säga ifrån mig ledarskapet redan i fjol men lät mig övertalas med löftet att kunna avveckla i år i stället. Nu är det dags att tacka för sig, förklarar Eva. Fin samvaro Nu är det väl frågan om vem det är som ska tacka, egentligen? En 40-årig ledargärning är värd sin vikt i guld men så brukar det inte bli när den ideella idrotten avtackar trotjänare. En fin blomsterkvast och möjligen en god gräddtårta tillsammans med några värmande vackra ord till kaffet brukar vara det stående.  ? Nej men jag är så nöjd med den fina samvaro jag haft nöjet att dela med alla vänliga och intressanta människor i gympan. Alla kommer av egen fri vilja och då vet man att det alltid är positiva och målmedvetna människor man får omkring sig, säger Eva. Eva kom till Norrbotten och Boden 1957. Då i sällskap med sin sedan tre år bortgångna make, Gösta ?Perra ?Persson. Gösta värvades av Bodens BK för att spela fotboll efter att ha gjort sig ett aktat namn i IFK Östersund.  ? Jag var fotbollssupporter och följde Gösta och hans lag i matcherna. I övrigt var mitt idrottsintresse mest riktad mot just gymnastiken. Jag har, så långt jag kan minnas, alltid varit intresserad av gymnastik. Som liten handlade det om små uppvisningar för grannarna, stå i brygga och göra kullerbyttor, du vet. När jag blev lite äldre var jag med i gruppgymnastik i ett par föreningar i Östersund, berättar Eva. Trivs med människor Till Luleå kom Eva och Gösta 1964. Bägge var intresserade av motionsgymnastik och sökte sig till Lulegymnasterna och föreningens breda verksamhet.  ? Under den här tiden var jag hemmafru. Vi fick fyra barn, alla flickor, berättar Eva som nu också har tolv barnbarn att tänka på och glädjas över. Inte förrän 1978 blev det läge för Eva att skaffa sig en egen utbildning. Hon utbildade sig till undersköterska, ett jobb som passade som handsken.  ? Jag trivs bra med att ha människor omkring mig. Därför passade jobbet för mig och därför har jag också trivts i samvaron med gympagrupperna. Jag har haft barngrupper, äldre och nu på senare år seniorer. Det har alltid varit lika kul, tycker Eva. Sitter inte still När Eva Persson nu håller sitt sista upprop, måndagen den 8 maj, så öppnas nya möjligheter för henne. Plötsligt blir det mer tid över för att resa och besöka några av de smultronställen hon alltför ofta tvingats välja bort när hon prioriterat sin tid.  ? En sommarvistelse hos svägerskan i Stenungsund har jag sett fram emot, liksom att besöka några av de många fina platser som finns i Jämtland. Dessutom har jag på senare år hittat ett nytt smultronställe på nära håll. Det är fiskecampen i Jävre dit jag gärna åker, berättar Eva. Men alldeles stilla ska inte Eva sitta mellan de resorna.  ? Nej, nu kan jag koncentrera mig mer på att leda danserna i PRO, gympa på egen hand och sjunga i SPF-kören, avslöjar Eva som alltså är medlem i två pensionärsorganisationer.  ? Jag vet inte om man får vara det men det är jag och när jag fyllde 70 så blev jag uppvaktad av bägge. De satt sida vid sida vid fikabordet och trivdes. Så ska det vara, tycker Eva Persson, grand old lady som lika gärna kan benämnas ?håll-i-gångtjej?, så mycket krut och glädje som det ryms i henne.

Eva slutar som ledare efter 80 terminer

Den som myntade uttrycket ?surjämtar? har aldrig träffat Eva Persson. Den saken är alldeles klar.Eva är från Offerdal, ett samhälle i Krokoms kommun i det inre av Jämtland, men sur; det har hon nog aldrig varit.

Den som myntade uttrycket ?surjämtar? har aldrig träffat Eva Persson. Den saken är alldeles klar.
Eva är från Offerdal, ett samhälle i Krokoms kommun i det inre av Jämtland, men sur; det har hon nog aldrig varit.