Det var Eveline Wikström som engagerat berättade om hur hon upplevde sina första år i ett krigshärjat Berlin och sedan kunde flytta till Sverige och leva ett gott liv här. Men trots den svåra uppväxten har hon hållit kontakt med sin släkt i Berlin och besökt staden varje år.
Eveline Wikström föddes 1943, mitt i slutstriderna om den sönderbombade staden. Hon blev tidigt moderlös men pappan och en äldre och yngre syster lyckades trots de svåra förhållandena överleva. När Berlin delades 1948 hamnade familjen i Östberlin och Eveline började i en skola där Stalin hyllades varje morgon. Yttrandefriheten var inskränkt och Stasi terroriserade befolkningen. Eveline kunde berätta om hur västmakterna genom luftbron till flygplatsen Tempelhof kunde rädda Berlinarna från svält under blockaden 1948-49.
1957 lyckades familjen flytta till ett uppsamlingsläger i Västberlin där man fick kännedom om den Svenska Berlinbarnhjälpen. Eveline fick komma till tant Elsa i Luleå där hon stannade ett och ett halvt år. Trots språkproblemen tyckte hon att det var roligt och hon fick träna svenska genom att läsa för Bosse, sonen i familjen, som då var drygt ett år.
Hon kom åter till Sverige 1962 och arbetade som barnskötare. 1963 träffade hon Rolf från Örarna och gifte sig med honom 1966. I Örarna har hon bott i 52 år och arbetat inom åldringsvården. Men hon har i alla år besökt Berlin och även haft kontakt med släkten från Berlin som varje sommar besökt Sverige.
Mötesdeltagarana fick ta del av ett fascinerande livsöde och fick samtidigt en fin lektion om Berlins historia. Tack Eveline för din berättelse!