Från början var det meningen att det bara skulle bli en spökvandring men intresset har varit så stort att folk ställt sig i kö för att få vara med. Nu blir det hela 600 personer som gått spökvandringarna och nya intresserade kommer till hela tiden, bland annat från olika företag.
Kulturarv
Spökvandringarna bygger på en del verkliga händelser och andra på sägner från byarna runt Luleå och de speglar mycket av den tro på olika väsen som fanns förr i tiden.
– Spöken är en del av vårt kulturarv, inget i vandringarna är påhittat utan det bygger på vad som hänt och vad människor trodde på, berättar Beatrice.
Under spökvandringen ger flera skådespelare liv åt de olika gestalterna och bland annat berättas Lars Henrik Bergs sorgliga historia. Han blev den sista som avrättades i Norrbotten.
Tre platser
– Avrättningsplatsen kallades Gäddviksheden men själva platsen ligger i en dunge på Ektjärn, berättar Beatrice.
– Det har funnit tre stycken avrättningsplatser, berättar Beatrice Norberg, som i botten är lärare i historia och religionskunskap. Hennes största intresse är kulturhistoria och folktro och redan som barn fascinerades hon av historier av olika slag.
Det mesta av sitt material har hon hämtat ifrån Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala, som är ett av Sverige största, men också från Norrbottens museums arkiv. Där finns uppteckningar av gamla sägner men även sanna berättelser om vad som har hänt i Luleå med omnejd och materialet är rikt. Här finns en hel skatt att ösa för den som är intresserad som Beatrice.
Berättelserna och de nedtecknade historierna är så många att bara ett fåtal av dem har bildat underlag till den spökvandring som hon arrangerat i Gammelstad.
En annan värld
– I Gammelstad finns den perfekta kulissen för en spökvandring. Här är kulisserna utan like, säger en entusiastisk Beatrice som med sina berättelser kan föra sin publik tillbaka till en helt annan tid med en helt annan världsbild och en ibland väldigt grym och otäck tid befolkad av mängder med olika väsen. Spökvandringarna har därför en åldersgräns på tolv år.
Satte ramarna
– I mycket satte folktron ramarna i världen. Den hade en pedagogisk betydelse, man skulle till exempel akta sig för vattendrag och det fanns många skrämmande historier om Näcken för att barnen skulle hålla sig borta från vatten. Folktron hade också en moralisk betydelse samtidigt som det skapade en mening i tillvaron eftersom man kunde skylla på att de övernaturliga ingripit när något hemskt inträffat. Det gjorde att till exempel olyckor var lättare att acceptera, berättar Beatrice.
Tror själv
– Vanligt förekommande under den här tiden var tron på bergskärringen och om henne finns det berättelser från många av byarna i Luleåtrakten, berättar Beatrice.
– Man trodde att sjukdomar var ett straff och olika åkommor kunde förklaras och en hel del av den gamla vidskepelsen lever kvar än i dag, säger Beatrice och ger exempel på att lägga nycklarna på bordet, spilla salt eller spotta efter en svart katt.
Tron på det övernaturliga lever kvar men istället för troll som bortrövat människor berättar vi om utomjordingar och den hemska gengångaren har ersatts av andeupplevelser.
Det blir en helt ny spökvandring nästa år eftersom det finns mycket mer att berätta om gastar och gengångare och materialet är ju omfattande. Tror hon själv på spöken?
– Ja, jag tror själv på spöken, i flera av gårdarna på Hägnan spökar det och i kafé Fägnan finns en kvinnlig gast, berättar Beatrice som nu närmast kommer att ägna sig åt gammeldags jultraditioner i stället och i januari blir det dags för att dyrka de hedniska gudarna på Hägnans eldfest.