Att vara fokuserad är en egenskap med en positiv klang. Vara helt inriktad och med i varje rörelse varje ordvändning.
I sommar hade jag tänkt försöka släppa på mycket av det fokus jag annars har i min värld. Att fotografera är ett av mina käraste intressen och när jag är ledig är kameran nästan som en del av mig. Vissa dagar kan jag knappt ta ett steg utanför huset utan att den måste hänga runt halsen, alltid redo - det kan ju hända något som måste dokumenteras!
I fjol sommar var det en vänlig norsk själ som stillsamt satte fingret på mitt fotomissbruk. Han hade sett mig fara runt i alla sammanhang med denna kamera i handen, allt och alla skulle fotograferas. Han hade varit lite sån själv, levt livet genom kameralinsen.
Jag funderade mycket på det sen. Att om man hela tiden ska dokumentera då lever man ju egentligen inte och tar in verkligheten. Man gör bara bilder av den. Och hur bra är det?
Den där kommentaren fick mig att börja lägga undan kameran mera, och det är inte lätt ska sägas. Tänk vilka fototillfällen man kan missa. Men det går bättre och bättre och snart så känner man att man lever mera i nuet när man i stället för att fokusera på att ratta inställningar och välja vinklar kan tillåta sig att bara uppleva de skeenden som kommer i ens väg.
Kliver "bilden" plötsligt fram så är det rätt trevligt att ta in den i lugn och ro och i fullt medvetet fokus. Strunt samma att man sen inte har något maffigt att ladda in i datorn, men däremot en hel upplevelse på näthinnans hårddisk. Och utan kamera som följeslagare blir man mera av ett lekande barn på upptäcksfärd istället för en spänd dokumentationsfjäder.
Kameran är dock en kompis som jag inte skulle vilja vara utan. Och att skapa bilder är bland det mest kreativa jag kan ägna mig åt. Särskilt roligt är naturbilder och kanske inte då de helt traditionella varianterna. Visst, granna naturvyer har sin charm men ofta kan man ta uttrycket ett varv till och hitta bilden i bilden. En höghastighets-panorerad ladusvala likt en missil mot en grön vägg eller bilden av ett träd som speglar sig i ett strömmande älvvatten som blir något annat - något mer om man vänder den upp och ned.
Att fotografera är att måla, men med ljus. Och jakten på det ultimata ljuset pågår ständigt. En vacker sommarkväll när de sista solstrålarna sveper över landskapet har man inte många minuter på sig att ta den där bästa bilden. Två exponeringar och sen har tåget gått.
Ett av det vackraste fotoljus jag någonsin upplevt var en tidig oktobermorgon då markdimmorna låg tjocka men solen bröt igenom och lyste upp aspars höstgula bladkronor och frosten låg glittrande spindelvävstunn över ängarna. Ren magi!
Men, nu är vi ju på väg in i den sköna sommaren och må vi få uppleva den med alla våra sinnen.
Ta vara på tiden!