Frysa är det värsta jag vet, typ.
Så i juletiderna passade jag på att köpa ett par såna där gosiga skinntofflor till mig själv i julklapp. Hittade ett par till ett riktigt trevligt pris och la direkt vantarna på dem. Efter det fick jag lägga vantarna på dem vid varje tillfälle jag använde dem ...
Det visade sig nämligen att det började klia något så förfärligt efter en stunds användande. Kom på mig med att jag var nere med naglarna i skorna mest hela tiden. Vad var det som kliade, det var ju bara ett mjukt skinn inga hårda detaljer, jag fattade noll tills jag en dag turligt nog råkade zappa in på en minst sagt skrämmande dokumentär på tv.
Det handlade om kläd- och skoindustrin och de stackars länder som färgar och behandlar produktionsmaterialet för det vi i västvärlden trär på oss och skor oss i. Med betoning på dubbelbetydelsen av ordet "skor".
Det fattiga Bangladesh var i fokus på det mest hemska sätt. Här arbetade man oskyddat med alla de tusentals farliga kemikalier som används för att färga och skydda tyger och skinnmaterial. En total exponering för ämnen som gav dem sjukdomar av olika slag som cancer och annat. En arbetare log in i kameran och förklarade lugnt, som bara en man utan valmöjligheter kan göra, att "i det här jobbet dör man vid 50-60 års ålder". Och barnen som i tidig ålder får börja hjälpa till vid kemikaliebaden utsätts för ett ännu värre scenario, de hinner knappt upp i medelåldern.
Den allra farligaste färgen var den i väsvärlden så populära svarta.
I andra änden fick man se den välmående och lyckligt sett ovetande mode/klädindustrin vars ägare tjänar miljarders miljarder. Även dem i det upplysta Svedala. I deras led var också många i kedjan offer för de kemikalier som finns kvar i varorna efter att de producerats.
Lastbilar som fraktat kläder måste luftas ut från farliga kemikaliemoln. Personal som arbetar med att packa upp och hantera kläderna i butiker blir sjuka och deras blod uppvisar att de exponerats för otillåtet höga doser av runt tusen olika kemiska substanser - vissa förbjuda men som ändå uppträder - de små vita torkpåsarna i skokartonger exempelvis ...
Man blir skrämd och bekymrad, och lätt maktlös. Hade det varit fråga om en besprutad fruktsort hade man ju lätt kunnat ta en annan vara. Men vad i all världen ska man ta sig till när det vi måste ha - kläder på kroppen - nästan samtligt är utsatt för denna hantering.
De fattiga och exploaterade människorna har få som talar för dem. De som tjänar pengar i olika led håller käft eller låtsas som ingenting. Vad kan VI konsumenter göra? Ja, själv har jag slutat klia mig och ställt tofflorna i hallen på väg ut mot soptunnan. Och kanske det är läge att betala in en slant till någon människorättsorganisation.
Visst vore det rätt klädsamt!?