60 år fyller den 24 mars Ingegerd Junkka, Koskullskulle.
Har du mött en grå liten Hyundai på Västra Rundgatan i Kullen som ofta snabbt svänger in på gården efter klockan 18 – fast hon enligt sitt schema skulle ha slutat 16.30 på sitt jobb på sjukhuset?
Har du spanat på Gällivares köp och sälj-sidor på Facebook och sett gamla leksaker som säljs?
Har du sett en kvinna i en röd dunjacka på Stora Coop som packat sina varor i kassan och sedan står och synar kvittot?
Ja, då har du stött på en rask och envis 60-årig Ingegerd Junkka, som sin vana trogen jobbat över. Som odlar sin talang att köpa och sälja och som inte ger sig på Coop när hon kommer ihåg att det stod 29.50 på prislappen och nåt annat på kvittot.
Ingegerd är Pajalatjejen som råkade hamna på en sjukvårdsutbildning i Gällivare och blev kvar i både vården och på orten.
Mamman och hustrun Ingegerd har nu hunnit att bli både mormor och farmor och prövat på jobb i hela vårdsektorn som sjuksköterska, vårdlärare och chef. De sista åren som sjuksköterska på gemensam mottagning på sjukhuset - ett jobb hon tänker vara kvar på till pensionen. När den nu blir…
I takt med att livet blivit lugnare på fritiden så har Ingegerd skaffat sig nya intressen.
Folkdans i Gällmalaget tycker hon är kul och oändliga är timmarna som hon ägnat att själv sy på sin röda folkdräkt med alla rätta tillbehör. Och bastun måste vara på när hon kommer hem från veckoövningarna varje onsdag. En resa med Gällmalaget och dansuppvisningar på stora torget i staden Ennis på Irland har det hunnit bli.
Syarbetet på folkdräkten har smittat av sig på annat som kan produceras med garn och nålar framför tv:n på kvällarna och långt in på nätterna. Svårt att sluta innan hon är klar, det har hon alltid haft. Fråga hennes tålmodige och pensionerade make som ska hålla middagsmaten varm i väntan på sin ”Godot”.
Sopptanterna som hon är med i, och som träffats i 30 år fortsätter att träffas med soppa och insamling av pengar till behövande i Sydamerika.
Den massiva övertiden som hon numera växlar in i tid för höstliga båtluffar i den grekiska övärlden. Nio av de små lugna öarna är avverkade men det finns många kvar som nås med bilfärjor och en liten rullväska med lätta pocketböcker som hon med nattligt bläddrande söver sin kvällströtte man med. För att vakna lite senare dagen efter av doften av Nescafé och en sent inhandlad croissant.
”När jag blir gammal så ska jag…” , säger hon, som om det låg minst ett ljusår bort.
Födelsedagen är hon ledig och bjuder på fika som hennes gamle man tyst smyger runt och serverar medan ni pratar om tider som var och tider som kommer.