Lavendeln står ännu kvar i sin kruka på farstubron. På väg mot ännu en springtur böjer jag mig ner och känner på blomstänglarna. De flesta känns torra. Det är vintertid, men fingertopparna doftar lavendel.
På infarten står mannen i sin blåa arbetsoverall och svabbar av sin bil. Solen bländar i vattenpussarna, himlen är molnfri och höstblå. Jag byter till vinterdäck på den här, säger mannen, sen ställer vi in den i garaget och använder din tills vidare.
Släktleden bakåt mumlar, två bilar på två personer, jag säger då det. Och en farmor som kutar längs gatorna utan anledning, vad ska folk säga? Så tänkte jag själv för tjugo år sen. Idag är det ingen som reagerar förutom en karl som ropar: Hallå där, högre knän!
Snart allhelgona igen och ljus tänds på gravar. Man har dem med sig och i sig. Vad händer när man dör? undrade ett barn en gång. Är man snäll får man komma till himlen, svarade en vuxen, annars hamnar man där nere och får skotta kol. Skotta kol utan kropp va, sa barnet.
Tända ljus på gravar, nä huvva, sa äldre släktingar när det blev modernt. Då förstod jag inte varför. Man ska inte rota i det gamla, tyckte de, vadå leta efter rötter? Har de inte egna fötter att stå på? Men det känns fint att plötsligt få namn och datum, mänskor från förr stiger fram, man läser och minns och förstår mer än innan. Den som tycker att det var bättre förr, den var inte med förr, brukar mannen säga.
I dag joggar jag längs älven i sällskap med Elise, Rut och Martin, med Åke och Karl-Åke, ofta var det tbc:n. Plötsligt känns det som en slump att de barn som blev ens föräldrar fick bli vuxna.
Fötterna rör sig lätt, man råkade födas i en välsignad tid. Är nästan hemma nu och Trolltjärn ligger blank som på sommarn men solen har redan hasat ner mot barrskogskanten. En kvinna med stavar stannar till i motljuset. Och du bor kvar, säger hon, vi är inte många som bor kvar av dom som flyttade hit.
Hon vänder blicken mot mitt hus. Bakom syrenbuskarna skymtar mannens blåa overall. Hans mor fick tbc då han var nyfödd i mitten av fyrtiotalet. Han smittades utan att det märktes, det finns ärr. Hon låg på sanatorium i perioder, botades så småningom av de nya medicinerna. Tänk så mycket som är på vippen men vippar åt rätt håll.
Går in och drar av springskorna. I morgon blir det leklandet med ett par av våra barnbarn. Sen åker vi alla fyra till gravarna och tänder ljus.