På grund av coronakrisen 2020–2021 så blev det ingen cup dessa två år.
Den lilla byn som ligger elva mil från Kiruna samlar spelare från världens alla hörn och många planerar sin semester för att delta i cupen som är en anrik tillställning på Lainiovallens klassiska jord/grusplan.
Sedan starten 1981 har hemmaklubben IFK Lainio tagit hem tre av fyra möjliga vandringspris, Vivungi SK har tagit hem det fjärde priset och inför årets upplaga så var ett nytt vandringspris instiftat och det krävs vinst tre år i rad, eller fem år utan ordningsföljd för att behålla priset.
I turneringens linda spelades elvamannamatcher, men med en falnande återväxt i byarna så har man tvingats minska till sjumannamatcher sedan 2010.
Aktiva spelare tillåts delta och även detta år så ställde Parkalompolo IK med Parka-Börje upp som aktivt lag.
Cupen spelades fredag och lördag och på grund av det ihärdiga regnandet fick cupen flyttas till Vivungis gräsplan på lördag. Det var första gången i cupens historia som detta gjordes då fotbollsplanen i Lainio var ospelbar på grund av nederbörden.
Årets final blev en repris från 2019 mellan IFK Lainio och Parkalompolo IK. Resultatet blev 3-0 till Parkalompolo som därmed tog den första inteckningen i det nya vandringspriset.
Målskyttar i finalen var Younes Alhassan, Adrian Andersson-Junkka Falkefejd och Abdirahman Mohammed Ali. Finalens och turneringens spelare blev Oliver Movenius i Parkalompolo och Jonas Strandelin i hemmalaget.
Arrangörerna var nöjda med att cupen gick att genomföra trots vädret och riktar ett extra tack till Vivungi SK som fixade en reservplan med kort varsel samt alla ideella krafter som ordnade flytten till en reservplan.
Parka-Börje deltog även vid prisutdelningen och höll ett litet avslutningstal. Nästa år planeras det även ungdomsmatcher mellan de olika byarna för att trygga återväxten. Lainiocupen är en folkfest i byn och lockar årligen många besökare till byn.
Övriga deltagande lag var Oksajärvi Woodpeckers, IFK Kuoksu och Vivungi SK.
Domare i turneringen var Jörgen Björnström och Tommy Mäki.