Vi närmar oss snabbt julhelgen. Ur radion som går på sparlåga denna tid på dygnet strömmar julens musik. Totta Näslund sjunger tillsammans med Jenny Silver julklassikern "Grand Hotel". "Slottet är täckt av snö. Hela Skeppsbron är vit och Storkyrkans klockor ringer in drömmar och längtan.Det är 7 grader kallt och vi bokar ett rum med balkong på Grand Hotel och beställer in sill och snaps" sjunger duon i sången som förmedlar den ensamhet man kan känna också i en stor stad som Stockholm en julhelg.
I rummet där jag sitter och lyssnar till julmusiken som varvas med olika berättelser och skrönor om tomtar och julbockar finns ett fotografi som förmedlar många känslor och funderingar om tider som runnit undan som en livets älv i dryga hundratalet år. Det är en bild som fotografen Borg Mesch tagit 1901 i Kiruna. På bilden finns snickaren Anders Petter Söderberg född 1857 som flyttat norrut från Hassela socken i Hälsingland. På bilden finns också hans fru Ingeborg Danielsdotter född 1873 som kommit från Hotagen i Jämtland. Tillsammans med de fyra barnen är familjen några av de pionjärer som anlänt till vildmarken och gruvfyndigheterna i norr.
Kanske är bilden tagen den senare delen av hösten då den första snön har fallit och det är den första julen som står för dörren för familjen. Eller är bilden från den tid när solen återvänt under vårvintern och snön tinar och skapar istappar på skjulets vägg och solen kan ge lite värme till den enkla bostaden. Jag söker vägledning från det yngsta barnets förmodade ålder vid tiden för bilden. Familjen har klätt upp sig då fotografen ska komma på besök. I pappa Anders Petters famn sitter det yngsta barnet som är född 21 augusti 1899, en flicka, och räknas som gruvsamhällets förstfödda. Hon får namnet Kiruna då hon döps den 22 oktober av järnvägspastorn A N Juliebö i närvaro av bland andra disponenten Hjalmar Lundbohm.
Likt de tre vise männen som kom ridande på sina kameler till det nyfödda jesusbarnet i Betlehem, kommer den före detta gruvarbetaren och borraren Johan L Lundsten tillsammans med sina arbetskamrater och uppvaktar familjen Söderberg och det nyfödda flickebarnet. Alla skänker en slant var och får ett hjärtligt tack av såväl familjen som disponent Lundbohm som också var närvarande vid denna morgon 21 augusti 1899 som i efterhand må betraktas som en speciell morgon i samhället Kirunas tillblivelse och historia.
Bristen på virke gjorde att vad som helst måste användas för att bygga sig en boning i denna tid. Lådvirke, torv, björkslanor, bakaved ja, allt som gick att använda fick duga. I seklets början fanns inte ens stearinljus för andra än möjligen hos disponenten själv. Ljus var dyrt och svårt att få tag på. Först en bit in på 20-30 talen blir stearinljusen mer vanliga och åtkomliga för de många i vårt land. Det sägs att familjen Söderbergs koja var kanske den mest enkla av de få byggen som fanns i området då. "När det regnade i Kiruna så fortsatte det regna hos Söderbergs längre än hos någon annan". Men förändringarna kommer i snabb fart. 1904 är det 3 910 kyrkoskrivna personer i Kiruna. Samma år föds det 201 nya samhällsmedborgare. LKAB bygger nu bra bostäder för sina anställda. Kiruna växer i rasande fart.
Det är cirka 120 år sedan Borg Mesch tog bilden av familjen Söderberg stående framför sin koja. Fotografiet är unikt. Bilden och berättelserna om familjen Söderberg säger oss en hel del om de hårda livsvillkor som gällde då. Umbäranden. Stark vilja och samarbete. Möjligen ska vi ägna en stunds tankar över de problem vi upplever denna juletid med dyrpriser på bland annat elen i våra hem i jämförelse med de som kämpade för sina liv i brädskjul där snön skottades ut ur huset på juldagsmorgonen när vinden legat på från fel håll under natten.
Jag minns ett möte jag hade med en pensionerad gruvarbetare som sa att Kiruna är byggt med urkraft och kärlek. Urkraften fanns hos alla de pionjärer som kom för att ta vara på bergets rikedom under ibland ofattbart svåra villkor och utan en stark kärlek till varandra klarar ingen en sådan utmaning. Så när borraren Johan L Lundsten kommer för att visa sin kärlek till det nyfödda flickebarnet Kiruna och familjen Söderberg 1899 så var det urkraften som förenades med kärleken. En kärlek till samhället som har vidsträckta rötter långt bortom stadens egna gränser och en urkraft och kärlek som skapar arbeten i bygden och levererar välstånd till folkhushållet år ut och år in!
Kiruna Söderberg avled 1926. Hennes namn lever med staden. Förnamnet Kiruna förs också vidare med hennes ättlingar då den förstfödda flickan i varje generation får bära namnet Kiruna vidare. Den sjätte Kiruna föddes år 2009.