Tar cykeln från Ö-vik till systrarna i Kalix
När 66-åriga Gun-Marie Markström ska hälsa på sina systrar i Kalix väljer hon cykeln. En sträcka på 70 mil - enkel resa.
LÅNGT. I Törefors började Gun-Marie Markström känna att målet i Bodskatan var nära. Foto: Britt-Louise Spets
Foto: Britt-Louise Spets
familjens ägo och dit återvänder Gun-Marie varje år. Bubbel
På trappan står alltid hennes syster, Monika Sundqvist och maken Roland Sundqvist och väntar med bubbel och jordgubbar. Oftast är syster Ann-Christine med make också på plats. Ett välförtjänt mottagande, för när Gun-Marie styr kosan hemåt är det via pedaltrampande. En tradition hon inledde för 20 år sedan. - Fråga mig inte varför, men jag älskar idrott och att vistas i naturen, säger hon. Gun-Marie Markström väljer inte den närmaste
vägen när hon trampar uppåt. E 4 undviker hon till förmån för mindre vägar trots att det förlänger sträckan från 45 mil till 70 mil. Pigg
Hon har tre kriterier över det värsta som kan hända efter vägen. En olycka,
trasig cykel och vägarbeten. Det senaste drabbade henne vid Byske. - Jag fick gå en mil, då kan man bli förtvivlad men det gäller att tänka positivt. Att sitta på cykel hela
dagarna skapar tid för egna reflektioner. - Mentalt blir jag oerhört pigg och de tidiga morgnarna är underbara. Kalixmål
Efter sju dagar nådde hon slutmålet. Efter välkomst-ceremonin och en dusch
intogs färsk strömming och potatis tillsammans med syster och svåger. - Det känns väldigt bra, nu känns det att jag är i
Kalix. Om en vecka styr hon
kosan söderut igen, men
inte med cykel. - Nej, det har jag aldrig gjort, en resa är nog.
Så jobbar vi med nyheter