Erik Lindblad 100 år
När Erik Lindblads släkting fyllde 99 år hoppades han att slå hans rekord - då skulle han nämligen bli äldst i släkten. Han lyckades. På söndag är det dags att lyfta på hatten för en ytterst pigg och vital Kalixbo som inte räds att ta sig en flygresa då och då. - För fyra år sedan var jag till Florida. I tullen skrattade de åt gubben för att han var så gammal, säger han med spjuveraktig blick.
Även om benen har börjat kännas stela så promenerar Erik varje dag till affären för att handla. Utöver det ser han till flera gravar och vid besök på hörcentralen eller lasarettet är det apostlahästarna som gäller. Men ska han ut och resa får färdtjänsten bidra med skjuts till Kallax vilket händer minst fyra gånger per år. - Jag åker ned till mina pojkar fyra gånger per år. En bor utanför Stockholm och den andra i Kristinehamn, säger han. Inte nog med det. 2003 gick resan ännu längre. - Jag flög till Florida med min son för att hälsa på en bekant. Men jag har varit till många länder under mina år, säger han och ler vid minnet av tulltjänstemännen i USA. - De skrattade när de såg att gubben var så gammal, säger han. Hårt arbete
Hur gör man då för att uppnå en så aktningsvärd ålder? Ja, enligt Erik Lindblad handlar det om hårt arbete. - Jag har aldrig varit rädd för att arbeta även om mitt jobb som anställd inte alltid varit så hårt, men jag har gjort mycket hos mina pojkar också. Erik Lindblad föddes den 19 augusti 1907 i Skutskär. Till Kalix kom han 1932 på grund av en tragisk olycka där hans farbror och faster miste sina två söner. De bad att Erik skulle komma upp till dem över vintern för att skingra tystnaden i huset.Blev kvar
- Den 25 oktober kom jag till Vitvattnets station och på den resan är jag, säger han. Då var han 25 år, efter en vecka i Kalix fick han arbete på verkstaden i Karlsborgs sulfitfabrik. Där blev han kvar till pensioneringen 1972 men avancerade till skiftbas och senare till driftverkmästare på samma fabrik som övergått till att tillhöra Assi. Sin hustru, Rut född Norman, mötte han i Karlsborg strax efter att han kommit dit. 1942 gifte de sig och tillsammans har de fostrat två söner, Sven och Urban Lindblad. Innan sin ankomst till Karlsborg arbetade Erik på en brädgård i Skutskär. Arbetet var inte så hårt från början men det blev allt tyngre under åren som gick. Hans uppgift var att ta undan knubb och avfall från de plankor som sågades till innan de skulle skickas för export. - Jag fick två kronor per dag i lön men basen tyckte att jag skötte mig så bra så jag fick höjt med fem öre till. Bärplockare
Utöver sitt arbete har Erik Lindblad trivas bra i skog och mark. Att fiska och inte minst - plocka bär, har alltid tilltalat honom. Fram till för fem år sedan var han en återkommande gäst i bärskogen men nu har han lagt det på hyllan. Sport har varit ett annat intresse - friidrott speciellt. Som ung idrottade han själv men han kom aldrig till några stora resultat, enligt hans egen utsago. Dagens svenska friidrottare imponerar på honom, Gunder Hägg är en idol från förr. Däremot tilltalar varken hockey eller fotboll. - Det är hemskt att man kan betala miljontals kronor åt en spelare, det tycker jag inte om. Erik Lindblad är en medveten man. Att prata om fattigdom i dagens Sverige tycker han inte om även om han är medveten om att många har det svårt. - Det är ändå inte samma skillnad som för 70 år sedan. Då var skillnaden mellan fattig och rik mycket större. Det är synd att säga att folk är fattiga idag för det finns ändå möjligheter att få hjälp. Åker bort
Sin födelsedag kommer han att fira hos sonen Sven Lindblad i Stockholm. Där kommer hela släkten förutom sönerna och deras familjer som består av fyra barn samt två barnbarnsbarn, att finnas. Det ser han fram emot. På torsdag kommer taxin och hämtar honom för vidare färd mot Kallax där han äntrar flygplanet mot Arlanda helt på egen hand. Men innan dess återstår en del arbete. - Jag måste packa och sedan ska jag städa lägenheten och ringa en del samtal innan jag åker. När han kommer hem vet han inte. - Det är min son som ordnar returresan, det kan bli om en månad, jag vet inte. Många gäster
Däremot vet han att kalaset blir stort. Därför hoppas han att sonen delar upp gästerna så de kommer i omgångar. Och blir det mycket mat på faten så kanske han tvingas lämna en del - i så fall för andra gången i sitt liv. - Jag hatar att lämna på tallriken för det är dumt, en enda gång har jag gjort det och det var när jag fyllde 90 år. Då åt jag för mycket. Några presenter vill han inte heller ha. Däremot har han lämnat en önskan till alla som avser att uppvakta honom. Välgörande ändamål
- Jag vill att de ska skänka pengar till VI-skogen. Skogen runt Viktoriasjön i Afrika har hållit på att försvinna helt men via planteringar är den på väg tillbaka och det är bra. Då får människorna tillgång till ved, frukt och annat de behöver, säger han. Erik Lindblad har upplevt ett sekel och är ännu still going strong även om benen har börjat säga ifrån. - Vissa nätter har jag så ont att jag måste kliva upp och röra på mig men jag klagar inte. Efter min ålder är jag väldigt tacksam, jag har släktingar som dras med betydligt värre plågor. säger han. 100 år är en aktningsvärd ålder. Det är bara att bocka och gratulera på födelsedagen.
Så jobbar vi med nyheter