85-åriga Edla Lind har odlat grönsaker i många år. Och årets frösådd gick till på precis samma sätt som alla andra år. Ärtskidornas frön sattes i jorden som en inramning runt hela trädgårdslandet och rädisorna fick sin plats intill jordgubbsplantorna. Men när det var dags att skörda fanns inga ärtskidor att hitta. Däremot växte en rejäl härva av slingrande revor med ärtskideliknande baljor i rädisornas fåror. Edla Lind blev konfunderad.
- Det såg inte klokt ut. Ärtskidorna var röda, rosa, gröna och vita och växte ut från rädisorna. Man kan tro att fröna har parat sig, rädisorna måste ha en enorm dragningskraft i så fall, säger hon med glimten i ögat.
Inget släktskap
Kurirens utsände tog ett smakprov och kan konstatera att ärtorna är tämligen smaklösa och att de definitivt inte kan mäta sig med sockerärtornas krispighet och sötma. Vilket inte är så konstigt. De har nämligen inget släktskap med varandra, enligt trädgårdsrådgivare Ann-Kristin Isaksson vid Hushållningssällskapet.
Efter att ha studerat bilder på växterna konstaterar hon att det handlar om rädisor som har gått i blom och bildat egna frön.
- Det är rädisornas frökapslar som växer längs stängeln. De som håller på att ljusna är nog på väg att mogna, säger hon.
Edla Lind ska inte kasta bort fröna utan spara dem, råder Ann-Kristin Isaksson.
- Hon kan behålla dem och prova att så rädisor nästa år.
Var har då ärtskidornas frön tagit vägen?
- Antingen har det varit för torrt eller så har fåglarna pickat i sig dem, tror Ann-Kristin Isaksson.