En speleman fyller 75

Att Per Ingvar Laestander från byn Tårrajaur fyller 75 år på torsdag är svårt att tro. Än har han inga planer på ett stilla pensionärsliv. Han jobbar för fullt som föreståndare och ordförande för Länkarna i Jokkmokk.- Det känns som att jag har fått en livsuppgift. Den mesta tiden går åt till jobbet, nog känns det bra men jag måste börja ägna mer tid åt barnbarn och barnbarnsbarn, säger Per Ingvar Laestander som också hinner med musiken.Såld på dragspel
För efter besöket vid rallarnas dansbana i Tårrajaur, sex år gammal och tillsammans med föräldrarna, blev han såld då han hörde dragspelsmusiken. Efter väntan och längtan och idel bläddrande i kataloger lovade modern, som spelade gitarr och sjöng, att de skulle köpa honom ett dragspel.- Det kostade 150 kronor som var ganska mycket pengar på den tiden. På kvällen hörde jag mina föräldrar prata och pappa sa att tänk om han inte har något musiköra. Beställ ett musiköra också, skrek jag då, i tron att det var ett tillbehör som också fanns i katalogen, säger Per Ingvar Laestander.Bimbos
Men musiköra hade han. För nästan 70 år senare har Per Ingvar Laestander hunnit med att spela med i flera olika band och sammansättningar, från det första spelmansgänget i slutet av 40-talet som kallades sig för Bimbos till det senaste gänget med namnet Grosshandlarna. Tiotalet egna låtar har det blivit genom åren. Många knyter an till speciella minnen, med titlar som Polcirkelafton och Minnen från Sankt Petersburg.Engagerad
-Den biten går i moll och låter lite rysk. Jag var sentimental då jag kom hem efter att ha kört buss med hjälpsändingar till Ryssland. Där fick jag se verkligt elände, folk stod längs vägarna och sålde potatis och bär, säger han.Per Ingvar Laestander är och har varit engagerad i en mängd olika föreningar och hjälporganisationer, Rädda barnen, Röda korset och Konst- och teaterföreningen för att nämna några.En annan dragspelslåt handlar om Vaikijaurminnen, från tiden då han drev sin första egna lanthandel i byn med samma namn under 1950- och 1960-talet. Dessutom körde han matbussen ut till övriga byar där affär saknades.En ripa mot strösocker
-Det var vanligt med byteshandel, ofta fick jag betalt med ripor och skinn som jag sedan sålde vidare. Det var dåligt med kontanter innan Vattenfallstiden började. Det fanns kor i varenda by. Matvaror byttes mot mjölk som fraktades i 25-liters krukor och kördes ut till alla kock-lag som fanns i markerna förr. Jag slutade med lanthandeln i Vaikijaur då kock-lagen centraliserades till Jokkmokk, säger han som flyttade till Stockholm 1969 för att arbeta vid ett Tempo-varuhus.Det tog sju år innan han återvände hem. Så småningom tog han över föräldrarnas gamla lanthandel i barndomsbyn Tårrajaur, som ännu finns kvar.- Jag kan inte riktigt släppa handelslivet. Nu är det mer en turisthandel med lappmarksprodukter som varit öppen under sommartid och marknader. Den är tillfälligt stängd men jag planerar att öppna snart igen, säger ortens kända handlare som än underhåller många med sin dragspelsmusik.På torsdag fyller han alltså 75 år. Födelsedagen firas med middag i byn Årrenjarka tillsammans med släkt och vänner.