Friidrottsverksamheten för barn startade för tre år sedan i vintersportmetropolen Gällivare och har vuxit rejält sedan dess.
2011 var 120 barn och ungdomar i kommunen engagerade i verksamheten i GSK Friidrotts regi.
En framgångssaga med en baksida i avsaknaden av anpassade lokaler som begränsar utvecklingsmöjligheterna, ökar kostnaderna och begränsar intäkterna.
- Fem till sex helger har vi tävlingar då vi måste åka härifrån tidigt på morgonen till andra orter, Haparanda, Piteå och Boden som har anläggningar, eftersom vi inte kan anordna tävlingar här. Och då är det svårt att prestera för alla och barnen blir trötta. Det tänkte jag på i dag när vi inte behövde stiga upp i ottan, berättar Åsa Eriksson, chefstränare.
Tävling och träff
I helgen träffades cirka 250 barn, föräldrar, idrottsledare för att tävla under improviserade former på hemmaplan, men också för att umgås kring friidrottsverksamheten.
Simon Engebro, 9 år, är ett av de barn som hittat ett nytt fritidsintresse.
- Det roligaste hittills har varit att kasta kula, men springa är också kul, säger han.
- Han har fått pröva på olika friidrottsgrenar och får själv välja vad som är intressant. Men engagemanget är det inget problem med, säger pappa Håkan Engebro.
Framtidsproblem
Friidrottsverksamheten har redan grundlagt ett intresse som lett till nya krav på verksamheten och friidrottarnas önskelista rör den fortsatta utvecklingen och kräver kommunalt stöd. Helst vill man att kommunen ger friidrottsverksamheten de grundläggande förutsättningarna att utvecklas och leva vidare.
- Man kan bara tänka på de flickor som blir 14 år i år och som ska åka på tävling nästa helg. I och med att vi inte har någon längdhoppsgrop med avstampsplanka kommer de att vara helt oförberedda eftersom de inte har möjlighet att träna avstampet på plankan. De häckar vi köpt för häcklöpningen finns det ingen förvaringsplats för och vi kan inte träna häcklöpning heller. Största problemet är att vi inte har någon höjdhoppsmatta för högre höjder som förebygger skador, säger Åsa Eriksson.