Samma känsla infinner sig varje år.<br>Stigen vi vandrar löper -genom ett tallskogslandskap. Följer till en början åslandskapets skiftningar men sänker sig snart ned mot en liten åsomgärdad myr. Det ännu inte genomfrusna -underlaget får stegen att kortas. Den påföljande stigningen kräver en extra ansträngning. Stigen följer nu en av de många åsryggarna. Slingrar sig förbi grova tallstammar för att plötsligt vika av västerut nedför en stenig glest en-bevuxen brant.<br>Tjärnen vilar tyst<br>Nedanför står granskogen tät med avbrott av lågt växande vide som tycks blockerar den fortsatta vandringen.<br>Stigen löper nu än hit och än dit mellan tuvgräskullar och piskande grangrenar för att återigen rätas ut när landskapet framför öppnar sig. Där ligger den, den lilla tjärnen som besökts så många gånger, tyst vilande i sin vinterklädsel.<br>För några timmar bryts friden när den tunna ishinnan perforeras i jakt på tjärnens skatter.<br>Täckelsen faller och det tidigare fördolda öppnar sig för fiskarens blick som ivrigt spanar efter rörelse i det främmande men ändå välkända -elementet som utgör rödingens värld.<br>Istjockleken begränsar borrandet till strandområdet. Det har hänt förr ? och tunna isar får säkerheten att gå före -fiskeivern. Men inga fiskar ses.<br>Höjdsträckningen vid tjärnens motsatta strand utgör en traditionell rastplats. <br>Yxhuggen ekar och den värmande -elden kastar sitt ljus mot den annal-kande skymningen som infinner sig tidigt i november. Fortfarande lever -hoppet stärkt av hett kaffe. Ännu är ljuset tillräckligt för lockande reflexer från blanka rödingblänken under isen.<br> ? Undrar om det finns någon fisk kvar?<br> ? Jodå. Förra året drogs ett par stycken på runt kilot.<br>Årets första tur ut på isarna blir en uppladdning inför kommande isfiske-äventyr.<br><br>
