Våldet mot kvinnor är ett gissel i samhället där cirka 28 000 kvinnor årligen utsätts för olika typer av våld. Det rör sig om allt från psykiskt, sexuellt och fysiskt. Alltifrån kränkande förnedring till mord. Och det är samma siffror år ut och år in. Inget händer, politikerna prioriterar heller inte frågan i särskilt hög grad och socialtjänsten liksom domarväsendet släpar efter i utbildningshänseende. Se bara på det så kallade Tintinfallet för en tid sen.
I veckan som gick gästade Luleåbaserade Kvinnojouren Iris Senioruniversitetet vid Köpmantorget. Ett välbesökt möte där frågorna och tankarna var många. Och Mildred Hedberg och Josefin Bohman besvarade galant, pålästa och erfarna som de är. Mildred med ett fokus på ”Tantjouren” och den yngre Josefin för ”Tjejjouren”.
Nej, våldet tar inte pension som rubriken på deras föreläsning löd och man kan inte annat än fundera över de män som i rädsla och eget tillkortakommande låter sin fysiska styrka gå ut för ”det svagare könet”. Det är lågt. Det är fegt. Och långt ifrån alla anmäler, skam och tabu gör mörkertalet stort. Och den i visst avseende låga straffskalan gör att polisen inte kan sätta in tuffare medel.
Kvinnojouren Iris arbetar mycket med uppsökande verksamhet hos såväl PRO föreningar som i skolan. Man erbjuder stödsamtal (där den drabbade kan vara anonym om hon så önskar), juridisk konsultation samt möjlighet till tillfälligt boende i mer akuta fall. Och det psykiska och sexuella våldet är svårupptäckt när man inte kan läsa av signalerna. Men bättre att reagera än att inte låtsas höra eller se – någon Josefin Bohman poängterade flera gånger. ”Våga agera” är namnet på en kampanj som Kvinnojouren driver. Ring 112 och låt polisen avgöra hur de går vidare, just att polisen registrerar kan vara avgörande i en eventuellt kommande rättegång.