Att döma av den talrika publiken i IOGT-lokalen vid Köpmantorget så är intresset för arkitektur stort i vår stad. Senioruniversitetet hade bjudit in arkitekten Mats Öhman som stilenligt klädd med en skråtypiskt virad halsduk à la Gert Wingårdh, höll en exposé över arkitekturens roll i samhället med ett extra fokus på Luleå.
Men någon allmän debatt kring dessa frågor ser vi inte röken av vilket Mats Öhman beklagar. Idag är det pengarna (och bilarna som någon i publiken inflikade) som styr vilket påtagligt ökar risken för en alltför stor förtätning samt en strävan att bygga på höjden i bästa Manhattan-stil. Något som går stick i stäv mot vad modernismens banerförare, fransmannen Le Corbusier menar, nämligen; bygg med ljus och luft! Och markytor är ju inte vad Luleå mest lider brist på. ”Men vad vi saknar är något som sätter oss på kartan, något som ingjuter stolthet och lust” säger Mats Öhman vars credo är en ”arkitektur som skapar känslor som i sin tur hjälper till att forma människor.” Vad vore exempelvis Sydney utan sitt operahus, Stockholm utan sitt slott och Ragnar Östbergs Stadshus, Umeå sitt Väven, Malmö utan sitt Turning Torso – och Grythyttan i Bergslagen sitt Måltidens hus, ritat av Magnus Silfverhielm, en pärla som får folk att vallfärda dit. God och en lite spektakulär arkitektur som sticker ut skapar som vi vet attraktion och turistströmmar.
Så vad har Luleå? Ralph Erskines Shopping förstås samt Kulturens hus (bilparkeringen framför borträknad). Men även Norrbottensteatern, läckert infogad i gammal magasinsarkitektur i harmonisk balans med vattnet. Däremot var Mats Öhman mindre imponerad av postmodernismen i Södra hamn. Men si där gick meningarna isär och vips var diskussionen igång. Så nog verkar arkitektur engagera. Avslutningsvis kastade Öhman fram en önskan om att vi i Luleå kunde instifta ett Gestaltningsråd – en remissinstans av folk med intresse och kunskap kring arkitektur och samhällsfrågor. Ett slags skönhetsråd om ni så vill.