Sven Erik Vilhelm Häggberg avled den 24 oktober i Gävle, dagen före sin 90-årsdag.
Sven var gift med min moster Ellen och de hade båda två rötterna i Haparanda, Tornedalen. Han växte upp i en familj med nio syskon och var den näst yngste i familjen. Sven var den som överlevde de övriga i syskonskaran.
Min moster Ellen och Sven bodde grannar i den del av Haparanda som heter Närsta (Nasua) som barn och familjerna umgicks innan de två blev ett par. Sven tog studenten i Haparanda och min moster Ellen arbetade en tid i Korpilombolo. Sedan flyttade de gemensamt till Gammelstad och därefter till Luleå. De bosatte sig i en villa på Stångholmsgatan och det är från den tiden jag har många minnen. Under ett dussin år föddes fem barn och de är idag utspridda i hela Sverige, från Karlskrona i söder till Gävle i norr.
Sven arbetade på NJA som inköpare, han var aktiv i Hem- och skolaföreningen och medverkade i kören ”Stålklang” då han hade en vacker sångröst. Jag minns honom som debattglad och han slutade aldrig att vara nyfiken. Ny teknik tog han snabbt till sig. Det var på Stångholmsgatan som jag första gången såg text-tv och i lägenheten i Gävle var datorn ett viktigt verktyg.
Redan när Ellen och Sven bodde i Luleå var de engagerade i sina barn och barnbarn och tillbringade mycket tid med barnbarnen när tillfälle gavs. När de hade blivit pensionärer flyttade paret till Vårgårda i Västergötland och där bodde de ett antal år. 2012 flyttade sedan Sven och Ellen vidare till Gävle där ett av barnen redan bodde sedan ett antal år.
Min moster avled i december 2013 och förlusten var tung att bära för Sven. Vi hade kontakt per telefon då vi pratade om lite av varje som hände i världen och jag uppdaterades om vad som var nytt i familjen. Förra sommaren var sista gången vi träffades i samband med att Sven flyttade inom Gävle och vi hade en mycket trevlig helg tillsammans med flera av mina kusiner och deras familjer.
Tanken var att vi skulle upprepa detta i samband med Svens 90-årsdag men så blev inte fallet. Vi träffades trots allt men huvudpersonen var dessvärre inte längre med oss.
Minnet lever vidare och mina tankar går till mina kusiner med familjer.