Torsdag den 29 augusti somnade vår älskade mamma, mormor, farmor och svärmor Stina Stålnacke lugnt och stilla in på Örnens äldreboende i Luleå, omgiven av dottern Yvonne Fredriksson med make, i en ålder av 94 år.
Mamma föddes i Svartbjörnsbyn, Boden, som ett av fyra barn till Otto och Frida Wikström. I tjugoårsåldern träffade hon sin stora kärlek Börje som hon fick ett långt och strävsamt äktenskap med. Under bärsäsongen syntes de två tillsammans både på myren och i skogen. Vi barn fick tidigt vara med ute i skogen för att lära oss bli duktiga bärplockare. För de vuxna blev det många timmar i skogen som med tid och slit gav rikliga skördar med hjortron, blåbär, lingon och åkerbär. Det blev mycket att rensa men mamma hade flinka fingrar och ingen annan än hon var lika snabb och tålmodig. Sylt och saft kokades för familjens behov resten av bären såldes, vilket gav lite extrainkomster.
Mamma var mycket snäll och omtänksam. När jag var liten hände det ofta att hon bakade bullar som vi barn och våra kamrater fick mumsa på efter skolans slut. Jag minns särskilt doften som mötte mig när jag kom hem. Ett annat minne är hennes oro när jag hade varit borta för länge i Sandvallarna, för att åka skidor. Då tog hon på sig skidor för att hämta hem mig och gav mig skäll och förklarade hur orolig hon varit att det hänt mig något.
Under flera år arbetade mamma som hemsamarit för att sedan arbeta som kontorist på Skogsvårdsstyrelsen. När arbetet var slut för dagen lagade hon middag till familjen. Hon var duktig på matlagning och tyckte om att passa upp alla vid bordet, genom att lägga upp mat på våra på fat. Vid matbordet fanns det tid att prata och diskutera, vilket inte alltid var så lätt då mamma hade bestämda åsikter om mycket och då var det inte så enkelt att få henne att ändra mening.
Vid sidan om arbetet och skötsel av hemmet var mamma även mycket duktig med hantverk. Hon virkade och broderade och våra lakan och örngott pryddes av hennes fina spetsar och brodyr, medan handdukarna fick monogram. Inte bara hennes och Börjes gemensamma utan även mitt och Yvonnes. Det var viktigt för henne att det blev lika med alla. Mamma var även duktig på att sy och sticka. Som barn sydde hon bland annat om en gammal kostym till mig. På äldre dar plockade hon blommor, ris och annat underlag till kransar som hon tillverkade och sålde. Hon tyckte om att stå på olika marknader för att sälja det hon tillverkat. Då brukade hon klä upp sig i sin hembygdsdräkt från Norrbotten. Den hade hon även vid högtider som våra barns bröllop och barnbarnens dop.
Många gånger uttryckte mamma att det var svårt att leva när alla hennes väninnor gått bort före henne. Det blev särskilt jobbigt när hon fick problem med sina ögon och då hon inte kunde utföra något hantverk längre. Svårast var säkerligen då pappa gick bort ett år och tio dagar före mamma, förra året i augusti. De fick avsluta sina sista år på äldreboendet och ömheten dem emellan var rörande att se.
Vi saknar dig Mamma och vi hoppas att du har fått frid inom dig.