Siv Johansson, för de flesta känd som hunden Pirats matte, avled natten mot den 29 september på Å-center sjukhem i Boden efter långvarig sjukdom.
Hon växte upp i en lärarfamilj i Skärkind, en liten ort belägen mellan Linköping och Norrköping. Efter realexamen fick hon under femtiotalet jobb som frisör på Majs hårsalong i Linköping, nuvarande Hårcompaniet.
1953 gifte hon sig i Skärkinds kyrka och flyttade året efter till Boden med maken som fått anställning hos polisen. Under tiden maken gick polisskolan i Luleå jobbade Siv på Winsas damsalong i nybyggda Shopping. När maken avslutat sin utbildning flyttade hon tillbaka med honom och bodde sedan i Boden resten av sitt liv, nästan 65 år.
Hon blev glad när chefsläkare Gunnar Holmgren på öron, näsa, hals i Boden lite överraskande erbjöd henne utbildning och plats som audiometris på lasarettet i Boden. Hon tror att det hängde ihop med hunden Pirat att hon fick chansen. Holmgren var nämligen mycket imponerad av polishunden som gjorde Siv till kändis i hela landet. Hon fick svara på frågor om den skickliga Pirat i både lokalpress, rikspress, kvällspress och veckopress. Han var nämligen med och bidrog med flera fantastiska insatser. Tack vare Siv blev Pirat Sveriges genom tiderna bästa polishund.
Efter att chefläkare Holmgren sett till att utbilda Siv till audiometris blev hennes uppgift i yrket bland annat att åka omkring i egen bil till skolor och företag för att utföra sin syssla. Hon stortrivdes och ansåg att hon hade världens bästa chef i Holmgren.
Sista veckorna i sitt liv insjuknade Siv så svårt att hon blev tvungen opereras och fick sedan plats på Å-center vars personal gjorde allt för henne. Innerligt tack till alla på avdelningen!
Siv klarade operationen som hon fick veta handlade om tarmvred men som även visat på en tumör i magen. Den gick tyvärr inte att operera bort. Främsta orsaken var att hon inte skulle klara en sådan operation, något hon tog väldigt hårt.
Det enda som gladde Siv de sista dagarna i livet var vetskapen om att det kommer en ny bok om Pirat, en fullständig skildring av hans första år till hans sista. Men döden hann före boken.
Siv ville inte ha någon begravning utan uttalade en sista önskan om att bli kremerad och att hennes aska skulle grävas ned i Södertäljes minneslund.
Siv fyllde 90 år den 13 september. Drygt två veckor senare avled hon. Hennes nära släktingar är borta av åldersskäl men några av syskonbarnen lever, bland andra Gunnel Castelli. Hon bodde i Italien många år men återvände till Sverige och Södertälje efter sin makes död. Gunnel har gjort ett enastående arbete med Siv i livets slutskede, dels genom att ta hand om henne vid stora helger och låta henne vistas i Södertälje, dels genom att sista tiden åka till Boden och följa Siv till slutet.
Siv var inte bara en god hustru och matte utan lämnar efter sig bilden av en glad, plikttrogen och välvårdad person som fick många fina vänner genom sitt sätt att vara.
Mitt liv har inte blivit lika viktigt längre.
Sune Johansson
före detta make