Allas vår Roger, har genom ett plötsligt och svårförklarligt sjukdomsfall alldeles för tidigt vid 61 års ålder, ryckts bort från oss den 11 mars, efterlämnande ett tomrum som aldrig kommer att kunna fyllas. Familj, släkt, kollegor och massor av vänner står utan ord och undrar varför en människa med så mycket livslust och inneboende värme så hastigt ska behöva lämna vår tillvaro, och inte tillåtas avnjuta livets efterrätt genom en trivsam och glädjefylld ålderdom.
Att kalla Roger för ”allas vår Roger” känns inte fel, då Roger genom hela sin uppväxt och sitt vuxna liv alltid varit staden trogen och haft den sällsynta förmågan att under hela resan behålla och umgås med gamla vänner. Detta samtidigt som Roger alltid hade ett öppet hjärta och sinne för nya människor varav många snart blivit nära vänner. Roger hade även den unika förmågan att också i det korta och ofta ” replikkvicka” mötet med alla människor i vardagen, förmedla äkta och nära omtanke och man kände sig alltid glad efter några ord i förbifarten från Roger.
Roger tillbringade sina första levnadsår boendes på Skomakargatan i Luleå, en adress som symboliskt nog låg alldeles över gatan bakom där den ”nya brandstationen” uppfördes, och sedermera kom att bli platsen som kom att hysa i stort sett hela Rogers yrkesverksamma liv.
När familjen med pappa Alvar, mamma May och lillebror Jörgen därefter flyttade till Notviken, och det hus som Jörgen sedermera övertagit, hade Roger en trygg uppväxt som i mycket präglades av idrott, och då främst inom Notvikens fotboll och ishockey på vintern. Sena kvällar på Tunas hockeyrink, även efter det att lamporna släckts, ledde till framgångar inom IFK Luleås hockeyjuniorer och A-lagsdebuten skedde i 17 års ålder. Ishockeykarriären för # 6 Öhman, fick sedan krönas med en plats i Groko och Luleå Hockey, och det lag som 1984 för alltid skrinnade in i Luleåbornas hjärtan och stadens idrottshistoria. Detta genom att efter dramatik ta sig upp i den så länge eftertraktade högsta divisionen. Roger spelade sedan med Luleå hockey de första två säsongerna i Elitserien innan familj och arbetsliv fick ta över efter 11 säsonger i A-lagen.
I släkten skrattade vi ofta åt Rogers svärmors sammanfattning av hans gedigna hockeytalang, där hon efter att ha bevittnat en match kort sammanfattade intrycken med "Jag tyckte Roger mest åkte och ”stylade” med snitsig skridskoåkning innan matchen startade!".
Redan vid 20 års ålder träffade Roger sin livskamrat Maria, och efter att skridskorna åkt upp på hyllan ägnade Roger all sin uppmärksamhet åt uppförandet av det fina huset på Flottningsvägen och bildandet av familjen med barnen Linn, Alexander och Karl. Hemmet på Bergnäset har alltid varit en varm mötesplats för den stora släkten och alla vänner, där dörren till såväl hus som whiskyskåp alltid stått öppen och kaffetermosen varit fylld.
I arbetslivet byttes # 6 på isen ut mot # 40 och sedan många år tillbaka ett passande # 1, och han kom även för något år sedan att fira 40 år vid Räddningstjänsten i Luleå. Som yrkesman är det svårt att tänka sig någon med större stolthet över sitt yrke, och Roger har nog för många såväl kollegor som
barn och invånare i Luleå, utöver att i det mesta vara ett föredöme, även personifierat bilden av den glade, trygge och starke brandsoldaten som alltid finns redo när olyckan slår till.
I familjelivet, och bland alla vänner och kollegor, är det svårt att tänka sig någon med större livsgnista, nyfikenhet på nya ting och glada upplevelser. Med sitt pojkaktiga spjuverleende gick Roger alltid i täten och var initiativtagare till otaliga resor och evenemang, omväxlande med familjen, arbetsgänget, Bergnäsgänget, whiskygänget eller helt enkelt bara med vännerna.
En äkta nyfikenhet på nya ting har alltid karaktäriserat Roger, vare sig det gällt utvecklandet av bostaden, nya träningsmetoder eller anammandet av nya intressen som t.ex. whiskysamlandet. Ordet trendsättare har nog någon gång nämnts om Roger, med glimten i ögat.
Det är lätt att i denna så oerhört svåra stund tappa hoppet och livsgnistan. Låt oss istället, alla släktingar, kollegor och vänner (och vi är många!) stötta Rogers fina familj och varandra, och framöver i Rogers anda och minne, och med hans gnista för livet, till fullo ta vara på livets alla fina stunder och glädjeämnen – det hade Roger gillat!
En avslutande ”Sláinte” käre ”Svåger Roger” - en skål i den finaste skotska single malt vi kan uppbåda – från mig, släktingar, kollegor och alla dina vänner.
Den sista skålen är det dock inte, utan många glas kommer under lång tid framöver att höjas till ditt glada och ljusa minne.