Ritva Falk, Hedenäset, har efter en längre tids sjukdom gått bort.
Hon fick uppleva en hel del motgångar under sitt liv. Det började med att hela hennes barndomsby, som var finska Kolari, brändes ned. Många i byn stupade och hon hade en otroligt stark rädsla för män i gröna kläder. Unga män som åkte från byn för att delta i kriget kom alla hem i kistor, har hon berättat.
I samband med senaste kriget evakuerades alla i byn till samma plats, en fiskehamn i närheten av Njurunda. När de kom hem igen tvingades de återse en nedbränd by. Det enda som fanns kvar var ett skjul nere vid sjön där man brukade tvätta kläder.
Men trots allt det hemska och dystra gick hennes liv vidare. Det gjorde att en del män i byn tog till spriten, men tack och lov inte hennes pappa. Han var hemmansägare, men fick inte behålla marken utan all mark delades mellan byborna.
Hennes mamma hjälpte djur som insjuknat och hon var även byns barnmorska. Hon gjorde också naturmediciner.
Så småningom blev det dags för Ritva att likt de övriga syskonen ge sig av hemifrån. Först var hon piga i sin systers familj i Ylitornio. 1958 kom hon till Matojärvi som telefonist och hushållerska. Efter två månader kom hon i kontakt med Frans Falk i Hedenäset som skulle bli hennes stora kärlek.
Ritva måste vända hemåt för att sköta sin sjuka mamma, men det unga kärleksparet höll kontakten genom att skriva till varandra. Sommaren 1959 träffades de för midsommarfirande på Aavasaksa. Det var också Ritvas första tillfälle att besöka det solgula huset alldeles intill riksväg 99 i Hedenäset där hon bott till sina sista dagar, frånsett de allra sista veckorna.
Paret Falk har fostrat fem barn och Frans far, fiolspelmannen Axel Falk, bodde också med dem under många år.
Dessvärre skulle svårigheter följa familjen i form av förluster. Sonen Sune gick bort i cancer och några år senare fick även maken cancer och dog. Inte nog med det. En svår tragedi inträffade när sonen Helge omkom i en motorcykelolycka. Sorgen och saknaden har varit tung många dagar för känslomänniskan Ritva. Till sin stora glädje har hon haft de tre döttrarna Eva, Anna och Inga med familjer och barn ofta runt omkring sig.
Ritva har under årens lopp medverkat i olika körer och har tyckt om att åka ut och dansa. Hon var sedan unga år synsk och kände ofta på sig när något skulle hända.
En intressant kvinnas liv har slocknat, men Ritva brukade konstatera att vi alla har vår tid och att det är något vi måste acceptera. Och visst hade hon så rätt, även om det där med att acceptera inte alls är lätt.