Ragnars intresse för kemi väcktes tidigt. I barndomshemmet fanns ett fotolabb där han experimenterade med bildframkallning. Intresset höll i sig och ledde så småningom till avdelningen för Oorganisk kemi vid Umeå universitet. Ragnar disputerade 1974 med en avhandling om strukturer och jämvikter i fasta och flytande natriumpolysulfider. Därefter fick han en forskartjänst för fortsatt arbete inom området högtemperaturkemi.
År 1978 erbjöds Ragnar anställning vid Aseas Högtryckslaboratorium i Robertsfors. Det var där vi möttes och inledde ett mångårigt samarbete och en livslång vänskap. Ragnar medverkade i utvecklingen av tekniker för såväl inkapsling av radioaktivt avfall som för tillverkning av konstruktionskeramer med het isostatisk pressning, HIP.
Ragnar började 1983 vid det nystartade forskningsinstitutet IVF i Luleå och var med i uppbyggnaden av dess HIP-verksamhet. Forskningen var tillämpningsinriktad och bedrevs i samarbete med forskargrupper och industrier i Sverige och utomlands. Under tre år medverkade han i projektet ITER med målet att utveckla fusionsenergi som en framtida energikälla.
År 1996 anställdes Ragnar vid Assi Domäns forskningsavdelning i Piteå med uppdraget att effektivisera koncernens processer för papperstillverkning. Strax efter sekelskiftet erbjöds Ragnar arbete vid innovationsföretaget Chemrec i Piteå för att ta fram processer för tillverkning av biobränslen från skogsråvaror.
Sedan 80-talet var Ragnar docent vid Luleå tekniska universitet. Åren 2008-2018 var han engagerad i handledning av doktorander varav fyra år som adjungerad professor i materialteknik.
Ragnars utmärkta förmåga att utforma och genomföra experiment parad med hans djupa kunskaper var grunden för hans framgångsrika forskningsverksamhet. Han hade ett nyfiket sinne och det var stimulerande att samarbeta med honom. Jag minns Ragnar med glädje och saknad.