Per-Gunnar Råberg, Luleå, har efter ett långt och innehållsrikt liv avlidit vid en ålder av 87 år.
Per-Gunnar föddes 1932 i Umeå som näst yngst i en större syskonskara. Han kom tidigt i kontakt med musiken genom sin far Einar Råberg som vid den tiden var musikdirektör för militärmusiken i Boden. Han växte upp i en miljö fylld av musik. Tvärflöjt blev hans huvudinstrument men han spelade även flera andra instrument. I Boden träffade han sin blivande fru Marianne som blev hans trogna följeslagare genom alla år. De flyttade till Luleå och fick tillsammans barnen Peter, Monica och Björn.
Vid sidan av sitt arbete som systemman på Norrbottens Järnverk, NJA, sedermera SSAB Luleå, ägnades den lediga tiden åt musik. På 50- och 60-talen spelade han med Lindbloms dansorkester med bland annat Gunnar Viklund på sång. Under den tiden jobbade han även extra som flöjtlärare på Läroverket i Luleå. På 60-talet och ett par årtionden framåt ledde han Luleå Musikkår och startade trumbandskåren och flertalet andra ensembler, underhållningsorkester, storband, och annat.
PG har varit en kraft i Luleås kulturliv och har bland annat startat Caféorkestern, Dagbarnvårdarnas musikgrupp DBV, Julton i domkyrkan, kulturveckor i länet och mycket mycket annat. Han har samverkat med Luleå Accordion Club, lett orkestrar bland annat i Ryssland, Finland, Norge och Ungern. Han har komponerat och arrangerat mängder av populärmusik, men även symfonisk och militärisk musik, exempelvis F21:s officiella marsch ”Stratos”. Många är de som fått uppleva musikglädje genom PG:s musik.
Luleå var en av de sista kommunerna i landet som införde Kommunal Musikskola, sedermera Kulturskolan. PG var drivande i kampanjerna till startandet av musikskola och kulturhus i Luleå.
På 80-talet blev han chef för Norrbottens regionmusik där han bland annat bildade Norrbotten Big Band.
Under många år har han verkat som musik- och konstrecensent i Norrbottens-Kuriren. Han har också hunnit med att undervisa flertalet språk i olika studieförbund.
Som pensionär fortsatte han länge med sina ritade och målade sagomusikaler för barn, tillsammans med sagoberättare och orkester. Flera nu vuxna dagbarn har hos PG och hans fru Marianne varit med och skapat sagorna.
På somrarna ägnades all tid till familjen och skärgården. Båten Peck, döpt efter familjens hund, blev ett känt märke bland båtfolket i Luleå skärgård.
Trots sviktande hälsa fortsatte PG med skärgård och musik så länge han kunde. Två veckor innan han avled skrev han fortfarande på ett musikarrangemang.
Han kämpade på till slutet, ofta med glimten i ögat.
Ett aktivt och engagerat liv är nu till ända. PG sörjs närmast av fru Marianne samt barnen Peter, Monica och Björn med familjer.