En Kalixprofil har gått ur tiden. Stig-Ove ”Murarn” Holmqvist föddes i Rättvik och växte upp och gick de första skolåren i Vikarbyn. Mor och Ove flyttade sedan norrut, men Vikarbyn och Dalarna har alltid legat honom varmt om hjärtat. Många resor dit ner har det blivit genom åren.
Efter att ha gått på Strömbacka yrkesskola och utbildat sig till murare blev Ove snart en skicklig yrkesman med stor arbetskapacitet. Normalt servade en hantlangare två murare men Ove behövde en egen. Han har jobbat på många orter, vilket man fick reda på då man åkte bil med honom. Då pekade han ut de villor och större byggnader han varit med och uppfört, med stolthet i rösten.
Ove träffade sin kära hustru Gunvor tidigt 1950-tal och dotter Christina föddes 1956. Dem har han månat särskilt om under alla år. Han tog också ett stort ansvar för vår mor då vår far avled tidigt och mor blev ensam med tre unga bröder i en nybyggd villa.
Då han under många år var ansvarig för Kalix kommuns yttre idrottsanläggningar, höll han dem i toppskick. Arbetstiden var oftast ointressant utan planerna skulle vara perfekta inför fotbolls- alternativt bandymatcher, liksom att skidspåren skulle vara fina oavsett om det varit snöstorm under natten. Många var de nätter/tidiga morgnar då han åkte hemifrån för att hinna ordna detta.
Som junior var han en duktig skidåkare, men efter yrkesvalet räckte inte tiden och orken till för någon större satsning. Han hade däremot en fin fotbollskarriär i IFK Kalix och länslaget. Han spelade oftast back och var verkligen inte lätt att passera. Han var också en mycket uppskattad tränare under några år efter sin aktiva karriär.
Ove var omtyckt av alla, sade aldrig något ont om andra och brusade ytterst sällan upp.
Något vi bröder minns från ungdomsåren var han favoritsysselsättning på söndag förmiddagar. Då kom han hem till oss på Majsolsstigen och på olika sätt såg till att vi skulle vakna efter lördagskvällens aktiviteter. Påhittig var han och vi kommer särskilt ihåg metoden att mitt i vintern öppna fönstret i sovrummet, ta tag i täcket och springa iväg med det. Då han fått upp alla tre, lämnade han huset med ett riktigt gott skratt.
Vi saknar verkligen vår mysige och snälle storebror!
Bröderna