Margaret Kempe har avlidit i en ålder av 80 år.
Margareta Kempe, 1939 – 2019, blev Civilekonom HHS 1964 och verkade i MoDo/Holmen och Kempestiftelserna. Närmast sörjande är maken Carl och döttrarna Caroline och Alice.
Margaretas första två år tillbringades i Helsingfors, där fadern Curt Kempff var svensk militärattaché. Modern Margit, född Salin, var dotterdotter till J C Kempe, grundaren av Mo och Domsjö AB, MoDo, som nu heter Holmen AB.
Uppväxten var huvudsakligen i Stockholm. 1962 gifte hon sig med sin syssling Carl Kempe, 1964 föddes Caroline och 1967 Alice. 1968 anställdes hon på MoDo:s huvudkontor i Örnsköldsvik.
När MoDo etablerade sig i Brasilien 1974 blev hon ekonomidirektör i det hälftenägda skogsbolaget MoDo Battistella Reflorestamento SA i ett år.
Tillbaka i Sverige fick hon uppdraget att utbilda de fackliga ledamöterna i ekonomi inför deras deltagande i MoDo:s olika styrelser och skrev kompendiet ”Räkna med MoDo”. Andra uppdrag var utarbetande av en ny kontoplan, att digitalisera bokföringen samt att ansvara för MoDos deklarationer.
1982 fick hon av MoDo uppdraget att medverka i Kempestiftelsernas administration. Kempestiftelserna hade vid denna tid 28 % av rösterna i MoDo. Detta uppdrag utökades successivt och fortsatte efter Margaretas pensionering i MoDo/Holmen 2006 fram till hennes sjukdom.
Viktiga insatser i Kempestiftelserna var att hon säkerställde Stiftelserna skattestatus 1986, vilket inneburit att norra Sverige tillförts 100-tals miljoner extra i anslag, och ett modernt redovisningssystem. Idag ger Stiftelserna forskningsanslag på 100 Mkr per år till Norra Sverige. Hon skrev också en bok om Kempestiftelsernas donator, Lotty Bruzelius, född Kempe, ”Försvinnande Spår”, som utkom 2006. Boken följdes av två andra: ”Artisten Anna Hwass”, 2009 och ”I ny belysning” 2013.
Margareta var också aktiv i föreningen Kultur och Näringsliv. Hon utsågs som en av fyra att representera Sverige vid World Cultural Forum i Venedig 1991.
2012 promoverades Författaren Margareta Kempe till hedersdoktor vid LTU.
Margareta var rättrådig och hade lätt att få kontakter. Som många dyslektiker hade hon förmågan att angripa problem från nya vinklar, vilket genomsyrade hela hennes karriär. Hon hade också en konstnärlig ådra, som visade sig på många sätt.
Vi är tacksamma för hur hon i alla skeden av livet hjälpt oss och andra med stöd och fingertoppskänsla.
Vi är också tacksamma för den fina vård hon fick under två år av ASIH, Järfälla, och sista månaden på Stockholms Sjukhem.