Ingrid Gustafsson, född Nilsson och boende i Uppsala, har avlidit kort innan hon skulle fyllt 103 år.
Ingrid Gustafsson föddes i Luleå och utbildade sig till folkskollärare och kantor. Hon tjänstgjorde i Morjärv, Strängnäs och Katrineholm.
Genom giftermål med Per-Erik Gustafsson från Lidköping kom familjen att bo en tid i Jönköping för att 1955 flytta till Uppsala där de tre sönerna Anders, Gudmar och Hans kom att växa upp. Per-Erik Gustafsson var forskare och lärare. I hans omfattande arbete med avhandlingen om Den nyevangeliska kolportörsverksamheten hade också Ingrid en betydelsefull roll.
Ingrids far, skolvaktmästaren David Nilsson, kom från Västerbotten. Modern Hilma född Andersson Inger kom från från Värmland. De hade träffats i Luleå och bildat familj där och tio barn hade fötts i hemmet.
Barndomshemmet var inrymt i den stora Västra skolan vilket i kombination med delaktighet i en livaktig missionsförsamling gav specifika förutsättning för Nilssonbarnen – inte minst för utveckling av musikalitet. Instrument tillverkades i hemmet och kapell bildades och uppträdde i kyrkan.
Musik har påtagligt följt Ingrid genom hela livet allt från det hon som femåring i smyg spelade på orglarna i skolsalarna efter skoldagens slut. Under 75 år spred hon klanger och glädje i kyrkors musikliv, och i högtider av skilda slag; i hem, bland familj och släkt och med många vänner. Hon gav pianolektioner till många.
På sin egen hundraårsdag ledde hon från pianot i Uppsala missionskyrka med stor ackuratess den samlade släktkören. Och de minsta barnen kröp nära pianot och förundrades över vad de fick uppleva.
Att leva i musiken blev en sanndröm för Ingrid, ett svindlande äventyr. Ännu i höstas, till någon månad före sin död, plockade Ingrid med förtjusning ned de välslitna notbladen från pianohyllan och lät Sibelius, Brams, Schubert, Stephen Adam me flera klinga ut i Höganäs vårdboende.
Ingrid Gustafsson var den sist levande i sin stora syskonskara. Med hennes död avslutas en hel släktgeneration. Vid avskedet vid begravningshögtiden i Uppsala tog hennes tre söner, tillsammans med stor släkt och vänner i Uppsala missionsförsamling farväl av en mor och vän som levt ett mycket rikt liv, stark präglat av moderlighet, omsorg, bildning, handlingskraft – och sprudlande vilja att dela med sig av livets vackraste toner.