Hans Petrini, Luleå, har avlidit i en ålder av 79 år. Hans närmaste är hustrun Elisabet, barnen Anders och Katarina med familjer samt syskonen Britt-Marie, Annika och Thomas med familjer.
Hans växte upp i Malmberget för att sedan tillsammans med sin fru Elisabet och dotter Katarina flytta till Örnsköldsvik. 1971 år flyttade familjen, som nu utökats med sonen Anders, till Luleå som Hans sedan var trogen resten av sitt liv.
Hans började sitt arbetsliv som rörmokare vid LKAB i Malmberget redan vid 15 års ålder. Efter några år började studielusten att infinna sig och Hans började studera. Efter studentexamen kom Hans att tillhöra den första elevkullen vid Luleå tekniska högskola 1971 och erhöll sin civilingenjörsexamen 1975. Parallellt med arbete studerade Hans även till civilekonom och erhöll sin examen 1980.
Efter sin civilingenjörsexamen arbetade Hans som projektingenjör vid Stålverk-80 projektet. Framtiden såg då mycket ljus ut för Norrbotten men mörknade snabbt och projektet avvecklades 1976. Efter denna period arbetade Hans vid Industridepartement som projektledare och sekreterare för Norrbottensdelegationens industrigrupp. Efter detta uppdrag arbetade Hans på Regioninvest, vars uppdrag var att mildra effekterna av nedläggningen av Stålverk -80. 1984 började Hans på Utvecklingsfonden med ansvar för strategisk företagsutveckling, nyetableringar, JAS-projektet med mera.
1985 återvände Hans till stålindustrin igen som inköpare på SSAB där han arbetade under elva år på olika befattningar. Hans var chef för koksverket och därefter inkluderades även masugnarna i Hans ansvar. Den omfattande renovering och förändringen av koksverket under slutet av 80-talet är något Hans sa att han aldrig skulle glömma. Han var mycket stolt att han tillsammans med sin engagerade personal lyckades med detta svåra åtagande. Innan pension arbetade Hans som vd för Lukab.
Under hela sitt arbetsliv var Hans engagerade i Rotary. Under sin tid på SSAB var han mycket engagerad i SSAB:s samarbete med Luleå Hockey och han fick vara med att fira laget som svenska mästare 1996. Sin breda kunskap delade Hans med sig till andra i sitt engagemang som mentor till bland annat kvinnor i början av sitt arbetsliv.
Både under hans studietid och under många tuffa perioder på SSAB har Elisabet alltid ställt upp för honom. Det var alltid viktigt för Hans att berätta att utan sin Elisabet hade han haft svårt att nå denna framgång.
Hans var en generös människa med ett brett register såväl inom som utanför arbetet. Hans vidsträckta omtänksamhet och omsorger räckte till för många, naturligen i första hand för hustru, barn och barnbarn.
Vår sorg och saknad är oändligt stor men vi kommer alltid bära med oss alla vackra minnen av denna fantastiska make, pappa, morfar och svärfar.
Hustru Elisabet och barnen Anders och Katarina