Vår far, Göte Pettersson, har stilla insomnat i sitt hem 90 år gammal.
Göte föddes i byn Siknäs där föräldrarna drev ett småjordbruk. Hans uppväxt präglades av enkla förhållanden där arbetsgemenskap och solidaritet var viktiga begrepp. Något som också senare skulle komma att prägla både hans lärargärning och politiska karriär.
Efter avslutad militärtjänstgöring i Stockholm hade ett beslut mognat. Han ville utbilda sig och målet var en folkskollärarexamen. Det fann små möjligheter till ekonomiskt stöd varför beslutet krävde både målmedvetenhet och uppoffringar. Resan gick till Katrineholm där han läste in realexamen för att därefter fortsätta på gamla Semis i Luleå där han utbildade sig till folkskollärare. Några år senare kompletterades utbildningen med en fil mag vid Umeå unversitet.
Det var också på Semis som han träffade sin Elvy – vår mor. Göte var som vanligt handlingskraftig och målmedveten och bestämde snabbt att detta var kvinnan i hans liv. De förlovade sig efter tre månader och gifte sig sedan 1956. Två döttrar föddes i rask takt och några år senare blev familjen fulltalig när en son kom till världen.
Göte arbetade några år som lärare – först i Svartöstaden och sedan på Norra Örnässkolan. Kommentarer från tidigare elever bekräftade att han var en mycket uppskattad lärare.
Götes genuina samhällsintresse tog emellertid allt större plats och blev en naturlig väg in i politiken. På 70-talet växte engagemanget till ett heltidsuppdrag som bar honom hela vägen till Stockholm och riksdagen.
För Göte betydde emellertid familjen mer än allting annat. Karriären var underordnad vilket också gjorde att han var fast besluten att riksdagstiden var ett mellanspel. Avståndet mellan Luleå och Stockholm var alltför stort och tiden hemma blev för knapp. Kraven på att leva ett normalt familjeliv var ett genuint och viktigt behov hos honom.
Göte sa ofta att han var så nöjd över det liv som han hade fått leva. Han gjorde en beundransvärd klassresa men familjen var det som han var mest stolt över. Han gav ständigt uttryck för glädje och stolthet över barn, barnbarn och så småningom barnbarnsbarn. Vi är glada och tacksamma över förmånen att ha haft Göte som vår far. En älskad far och genuin hedersman har gått ur tiden. Det är tomt.