”Man måste göra det bästa av situationen”, sade ofta Eva.
Vår mamma, farmor och mormor var en sann krigare även när cancern, ostoppbar och oväntad, invaderade i mitten av sommaren. Tre dagar före sin 93-årsdag avled Eva Svensson. Hon föddes 1926 i Ruthgården, Bergviken i Luleå, som enda barn till Harry och Elsa Malm.
Under andra världskrigets sista år, i januari 1945, anställdes Eva som telefonist på Kungliga Telegrafverket. Där träffade hon vad som kom att bli livslånga vänner och de bildade ”lilljuntan”. Förutom regelbundna träffar i ”lilljuntan” i över 70 år, spelade även delar av gänget – Ingegerd, Ingrid, Margareta och Eva – kortspelet Canasta i kombination med god mat och dryck under träffar som varade långt in på natten.
Eva mötte Hans och blev fru Svensson. Äldste sonen Claes-Göran föddes 1947.
”Jag har barn i tre olika decennier”, sade Eva ofta stolt; Per kom 1959 och Eva Marie 1967.
Efter utbildningen till telegrafexpeditör och telekommissarievikarie, sommarjobbade Eva på orter som Strömsund, Nordmaling och Arvidsjaur. När yngsta barnet föddes inleddes en period som hemmafru i villan på Vallstensgatan i Luleå under några år. Under tidigt 1970-tal inledde Eva en period med socialt engagemang som fortsatte ända fram till mitten av 2010-talet. Uppdragen som övervakare var många och hon fick en deltidstjänst som kanslist på Övervakarföreningen. Varje torsdag besöktes internerna på fängelset där Eva ordnade aktiviteter som föreläsningar, musikuppträdanden och filmvisningar.
Eva var en sann humanist. Att alla människor har rätt till en ny chans när man har sonat sitt brott var något hon ofta framhöll. När hon gick på Storgatan hördes ofta ett högt ”Svensson” följt av en stor kram av före detta klienter.
”Jag är född socialdemokrat”, brukade hon säga och utnämndes häromåret till hedersmedlem i partiet för sina många år i politiken som ledamot i nämnder, styrelser och nämndeman under många decennier. Eva kämpade bland annat för att en buss skulle gå i centrum för de som har långt till ordinarie hållplatser. Den rullar numera på Luleås gator.
I tingsrätten föll hon för åldersstrecket och avtackades som 65-åring, men gjorde en comeback när åldersgränsen senare togs bort. God man verkade Eva som tills bara för några år sedan.
Många har sett Eva promenera i centrum från hemmet på Tullgatan till Södra hamn och Norra Hamn. Nylagd i håret med läppstift och halsband som matchade klädseln för dagen.
”Jag är gammal gymnast”, svarade Eva när folk förundrades över hennes fysiska styrka och rörlighet i en så hög ålder. Till stugan i det älskade Kvarnträsket cyklade hon och tillbringade sedan hela somrarna. Barnbarnen rodde henne ut på sjön för att titta på svanar. Några decennier tidigare åkte Eva och hennes bästa väninna alltid ut i vassen när Solveig kom upp från Stockholm. Där drack de champagne för att fira att de fick ännu en sommar tillsammans.
Precis vid den här tiden på året, i samband med sin födelsedag, reste Eva i princip varje år ut i världen i sällskap med olika vänner. Nepal, Zanzibar, Burma, Haiti, Bosnien: sammanlagt blev det över 50, oftast udda resmål som besöktes, alltid med omfattande rundturer på plats.
Under lång tid var Eva Soroptimist. Luleå Hembygdsförenings föredrag på lördagar i Rödlundska gården besökte hon flitigt.
Ett engagerat liv är nu till ända, en färgstark kvinna har somnat in. Eva sörjs av barn, barnbarn och barnbarnsbarn, släkt och många vänner.
Eva Marie Svensson, dotter