Hon fångades sällan på bild. Om det trots allt skedde var hon nästan alltid i rörelse. Hon satte sig sällan ned om det fanns någon i närheten som behövde något.
Em-Sofi Leijon föddes den 28 augusti 1932 i en tid när världen snart skulle sättas i brand. Minnesbilden av brinnande bondgårdar på andra sidan Torneälven lämnade aldrig henne.
Det var trångt i barndomshemmet i byn Haapasaari, nordväst om Haparanda. Em-Sofi växte upp tillsammans med 16 syskon och flyttade hemifrån i tidig ålder.
Hon valde att bli undersköterska där hennes omhändertagande egenskaper kom väl till pass. Genom åren arbetade hon på sjukhus i Falun och Luleå. Hon trivdes i sin yrkesroll i sådan utsträckning att även ålderdomens läkarbesök betraktades som högtidsstunder.
I Luleå kom hon att träffa sin blivande man, Sune Leijon. Innan 20 års ålder var hon både gift och mamma. Totalt födde hon fem barn, tre flickor och två pojkar, utspridda över tre decennier.
Em-Sofi Leijon hade en förmåga att med små medel skapa ett vackert hem. Hon visade kreativitet i handarbete såsom sömnad och stickning, men hennes verkliga passion fanns inom musiken. Hon spelade gärna piano och ägnade en betydande del av sin fritid till att sjunga i kör, både i Mjölkuddskyrkans regi samt i Qvinnokören Lapponica.
Sina sista dagar tillbringade hon på Bergvikens omsorgsboende, där hon fann trygghet och god omvårdnad. Em-Sofi Leijon avled 87 år gammal.
Bilderna må vara få, men våra minnen är desto fler.
Barnen