Eila Krantz har avlidit i en ålder av 94 år, endast en månad före sin 95-årsdag.
Mamma föddes i byn Niskanpää och växte upp i Kuivakangas. Hon var äldst av nio syskon. Hennes föräldrar var Maria och Karl Brännström. Mamma har berättat att hennes far, vår morfar, arbetade i skogen med häst och att han också var vägarbetare och skomakare. Han sydde mammas första skor. Vår mormor skötte hem, barn och djur. I deras hem fanns det alltid hästar, kor, grisar och hundar. Mamma upplevde andra världskriget som pågick tvärs över Torne älv i Finland. Hon såg hur gårdar brändes ner. Hon berättade om tyska soldater som kom och blev serverade kaffe med dopp i människors hem i Kuivakangas.
Som ung arbetade mamma som hembiträde i Boden och på sjukhuset i Övertorneå, både på avdelning och i telefonväxeln. Mamma gick sex år i folkskolan, sedan lanthushållsskolan.
Mamma gifte sig med vår pappa Sigurd den sjunde september 1947 i Övertorneå kyrka. Pappa arbetade inom Tullverket vilket ledde till att de bodde på många platser i Tornedalen, bland annat Kolari och Kassa. Tillsammans fostrade de oss fyra barn. Våra föräldrar var mycket måna om att vi barn utbildade oss. De hjälpte och stöttade oss på alla sätt, vilket vi är tacksamma över. De var noga med att laga bra och näringsrik mat. I deras hem var gästfriheten stor.
1968 flyttade mamma och pappa till Luleå där mamma en tid arbetade som dagmamma och sedan inom hemtjänsten. Då fick hon möjlighet att gå flera kurser och utbildningar.
Mamma och pappa gjorde flera resor till Kanarieöarna, ibland med goda vänner.
Sommarstugan i Svartnäs, med havet och skogen intill, var ett kärt ställe där de tillbringade mycket tid.
När mamma blev pensionär gick hon med i PRO och ABF där hon läste flera kurser i engelska och deltog i läsecirklar. Mamma var en flitig bokläsare och läste skönlitteratur, biografier och dokumentärer. Hon var duktig på att virka och det resulterade i vackra dukar, kuddar, gardiner och överkast. Ett annat intresse var motion och sport. Hon följde olika sporter i tv och tidningar, särskilt längdskidåkning. Mamma var mycket intresserad av samhällsfrågor och höll sig uppdaterad om det som hände i världen. Hon var en social person som trivdes med att ha släkt och vänner på besök. Hon hade en nära relation med sina syskon.
Mamma följde barnbarnens karriärer och aktiviteter med stort intresse. Höjdpunkten var när de och senare även de fyra barnbarnsbarnen kom på besök. Hon hann träffa det yngsta barnbarnsbarnet som föddes i oktober förra året.
Mamma drabbades för många år sedan av en ögonsjukdom som tyvärr ledde till att hon helt förlorade synen i slutet av sitt liv.
Vi syskon är mycket glada över att mamma fick bo i sitt kära hem i hela sitt liv, vilket var hennes önskan. De sista tio åren ensam sedan vår pappa gick bort. Hon hade stor hjälp av Björkskatans hemtjänstsgrupp, liksom av oss barn.
Mamma somnade in den tionde juni på Sunderby sjukhus omgiven av oss barn och två barnbarn. Saknaden och tomheten är stor. Vi bär med oss minnet av vår mamma i våra hjärtan och är tacksamma över allt hon lärt och gett oss.