Vår älskade mamma, Dagny Linnéa Isaksson, Svartbyn Boden, har hastigt gått ur tiden i en ålder av nära 97 år. Hon sörjes närmast av döttrar med familjer. Sorgen och saknaden är stor men glädjen och tacksamheten över att hon har funnits i våra liv så länge, är större.
Mamma föddes i Lillpite yngst i en syskonskara av sju barn. Hemmet, fäbodstugan, och livet hemma på gården låg henne varmt om hjärtat. I 80-årsåldern inledde hon ett omfattande skrivprojekt om sitt eget och sin familjs liv i Lillpite. Även vi barn och barnbarn dokumenterades noggrant i hennes prydligt nedskrivna handskrift. Vi, i den yngre generationen, har mycket historisk kunskap att hämta ifrån denna skildring av livet i en liten norrbottnisk by på 20- och 30-talet. Det var rörande att se henne arbeta med denna personliga dokumentation långt upp i åldrarna, under många år.
Mamma kom så småningom till Boden där hon hade ett antal anställningar, bland annat på Kristidsstyrelsen och på Försvarets fabriksverk, innan hon träffade vår pappa P.O Isaksson och gifte sig 1950. De bosatte sig först i Norra Svartbyn, sedan på Torpgärdan för att på ålderns höst återvända till den ombyggda bagarstugan i Norra Svartbyn.
Tre döttrar föddes i familjen och trots att vardagen var fylld av hårt arbete, fanns alltid plats för vännerna. Mamma hade ett stort intresse för människor, unga som gamla. Alltid fanns det något hembakt att bjuda på. Vi i familjen samlades enligt tradition runt middagsbordet vid alla bemärkelsedagar och högtider. Vi gjorde också många resor tillsammans, både in- och utrikes.
Mamma hade även dagbarn, tog körkort och på slutet av 60-talet utbildade hon sig till sjukvårdsbiträde där hon jobbade med nattvak på ”Garnis”. Speciellt intressant tyckte hon det var att arbeta inom psykiatrin. Mamma hade säkerligen studerat vidare efter sina sex år i skolan om de ekonomiska möjligheterna funnits. Nu gick hon i livets skola istället och hennes företagsamhet och klokskap tog henne, väl så långt.
Mamma var och är en stor inspirationskälla för oss döttrar och barnbarn. Så positiv och glad, så initiativrik och företagsam inom många områden. Hon ledde kurser i tunnbrödbakning, läste engelska, lärde sig växtfärga, gjorde näverslöjd, vävde och sydde. Samhällsfrågor var ett stort intresse och det var sällan hon missade sitt favoritprogram Agenda på söndagskvällarna.
Av henne har vi lärt oss tolerans och lyssnade. Hennes rättspatos har varit vägledande. ”När något är riktigt fel måste man säga ifrån”, lärde hon oss. I sin principfasthet var det inte ovanligt att mamma agerade då hon i sin nära omgivning stötte på orättvis behandling av människor. Hennes livsstil var modern och öppen. Hon följde med sin tid och odlade inga fördomar. Gärna förde hon långa samtal med oss döttrar och barnbarnen. Trösten och kärleken fanns alltid där för oss alla. Hemmet var allas vår plats och familjen stod alltid i centrum för henne.
Våra fina minnen av mamma och mormor finns hos oss för alltid. Kärlek i allt. Nu är hon himlens vackraste ängel.
Eva-Britt, Yvonne & Maria